Rubriken som Gudinnan glömde

Efter förra inlägget drömde jag att en ekorre var i mitt rum och åt upp mitt godis. Min reaktion på det var att nästan skrika när jag vaknade "Det är snart påsk!!!" =D

Jag kom på en sak som jag har glömt att skriva. Strax efter att kursen drog igång så bestämde jag mig för att ha en ritual i skogen. Det var en sådan där impuls grej, för jag var egentligen på väg för att handla och min sambo satt ju och väntade på mig. Men jag kände mig så dragen till skogen och så hade jag länge lovat att ha en ritual för att hedra en speciell gudinna som hjälpte mig i vintras. Eftersom det som sagt inte var planerat så hade jag inga redskap; helt i linje med den här delen av kursen alltså! Så jag tog mig ut där i den knähöga snön (tja, nästan iallafall!) och gjorde allt "för hand". Det var trevligt, även om jag önskade att jag hade haft med mig en gåva.

Igår låg jag och läste lite om wicca innan jag somnade och kom tänkte att det snart börjar bli dags att skriva lite egna invokationer och sådant som man kan använda. Jag gillar ju att skriva så det känns som ett kul projekt. Kanske börjar idag om näsan slutar rinna för fem minuter.

En annan sak som jag inte tror jag har skrivit är att jag gjorde övningen Natthimlen igen för ett tag sedan innan jag skulle somna. Jag gjorde precis klart den och sedan slocknade jag på en gång. Mycket effektivt!

Nej, nu ska jag äta frukost. Det är viktigt att ta hand om kroppen.

Vårförkylning

Tja, eller är det över huvud taget vår? Jag tror att det börjar bli det iallafall och jag suckar av beundran och glädje varje gång solen skiner in genom fönstret. =)

Igår gjorde jag den där energiövningen där man skapar en energiboll mellan händerna. Jag har gjort den ganska många gånger förut, men nu var det länge sedan och det kändes. Jag kom på mig själv med att tänka "Hur tusan kan jag tro på det här?!" Då blev jag väldigt förvånad och kanske till och med lite ledsen. Jag tror att jag har fokuserat så mycket på den fysiska, jordnära delen av wicca mycket länge (eftersom jag är en jordnära person så kommer det mer naturligt) och kanske har det lett till att jag har försummat resten? Kanske är det därför jag fick chansen att gå den här kursen? Jag ska tänka mer över det här...

Jag slutförde iallafall övningen och visst kände jag min energiboll, men jag kände mig ändå fånig som satt där med händerna som kände i luften.

Både med tanke på min förkylning som kom igår och det som har stått i kurshäftet, så känner jag att det börjar bli hög tid för en storstädning av lägenheten. Jag vill göra avkok på örter att skura golvet med och jag vill vädra, ta in grönska när den kommer eller kanske köpa en vacker blomsterbukett; jag vill få in VÅREN! Jag har verkligen börjat längta jättemycket och funderar på att ordna en påskmiddag tillsammans med några närstående personer. Jag vill påskpyssla och pynta och göra hemtrevligt. =)

Kanske får jag tid att börja imorgon, fast då ska min sambo förstås spela rollspel med några här... Och kanske kommer jag att vara ännu tröttare än jag är idag? Hmmm.... Om jag skriver skolarbetet snabbt nu så kanske jag hinner innan melodifestivalen då? ;) Ja, så får det bli.


35699-5

Tåg och indianer

På tåget in till universitetet i morse var jag på riktigt dåligt humör. Jag hade en särskilt jobbig dag igår med rätt mycket stress och ångest över massa saker och kände att jag hade svårt att släppa det.

Därför slöt jag ögonen och bad om hjälp när jag satt på tåget. För min inre syn såg jag en ung indiankvinna som gick runt mig med rykande salvia samtidigt som hon sjöng. Efter ett tag uppenbarade sig också en medelålders indianman med salvia som stämde in i sången. Jag såg hur de vävde ljsa trådar runt min kropp och det kändes som att genom de trådarna så gav de mig kraft. De var symboliska delar av en helhet, Gudinnan och Guden, och jag kände deras närvaro. Jag känner mig alltid så klyshig när jag ser indianer, men det kan ju inte hjälpas. =)

Under dagen lättade mitt humör och nu mår jag mycket bättre än jag gjorde igår. Jag ser fram emot när den här veckan är över!

Övningar

Nu har jag gjort en del av övningarna som finns i kurshäftet.

Jag renar regelbundet (ungefär varannan dag) lägenheten genom att ställa ut en skål med saltvatten framför min Isis staty i vardagsrummet.

Jag renar mig själv nästan alltid två gånger om dagen med rökelse och fjäder. Jag har ju gjort så förr, men när jag gjorde det nu med fjädern för första gången så var det annorlunda! Jag kände bättre av mitt energifält, så det var väl en förbättring. Jag tror man blir mer uppmärksam nu när man har lite mer direktiv, det känns lite mer seriöst. :P

Jag gjorde en övning i badet igår som kallades "Natthimlen". Det är en form av lätt självhypnos som gör att man blir fokuserad. Det funkade bra, men efter att den var klar somnade jag. Jag vaknade ca 5 min senare och ögonblicket innan jag riktigt kom till medvetande så kändes det som att min kropp svävade inuti en kista (jag vet att det låter lite konstigt), den var alldeles stilla. Sedan blev jag lite skärrad när jag kom på att jag låg i badkaret, men jag kände mig ändå väldigt lugn och fokuserad fortfarande.

Jag har också försökt öppna upp mina sinnen när jag har varit ute och gått. Jag upptäckte att jag var mer medveten om min omgivning än vanligt och såg saker som inte min sambo gjorde. Alltid skönt att öppna upp sig och bara vara också. Jorden dömer oss inte.

Jag ser i häftet att jag inte har gjort övningen "energibollen" än, så det får jag ta itu med. Mycket att komma ihåg, kan ibland känna stressen över att inte hinna, jag har universitetsstudier vid sidan av också. Eller snarare så är det väl den här kursen som är vid sidan av. Övningen att jorda sig har jag gjort så mycket så den känns ingen fara med... Självdedikeringsritual ska jag väl hinna med...

Det här med att rensa i röran för att få ordning på sitt liv försöker jag göra emellanåt. Städade upp lite i sovrummet i går natt, vid 1,30 eller så. :) Jag gör så mycket jag hinner/orkar. Man vill ju känna sig inspirerad också! Inte att det ska vara ett tvång, som så mycket annat man lär sig. Men jag ÄR motiverad!

Jag känner nog att jag har ganska bra koll på läget nu. Det här med att komma igång och skriva var lite jobbigt eftersom det går lite långsamt.

Håller på och planerar och längtar till ostara nu! Får man ta fram redskapen då tro? :S

Första inlägget i nya bloggen

OK, nu har jag äntligen listat ut vad denna blogg ska handla om. Det är nämligen så att jag den här månaden har börjat min årslånga distanskurs i häxkonst och den här bloggen är utmärkt för att följa min utveckling och för att jag ska kunna vädra mina tankar. Uppgiften är också att reflektera över innehållet som presenteras. Anledningen till varför jag väljer att föra mina anteckningar i bloggform är inte för att få uppmärksamhet, men för att det är väl strukturerat och jag då kan skriva på datorn och lätt finna mina anteckningar igen.

 
Först och främst blev jag väldigt glad över innehållet eftersom det kändes seriöst och välbearbetat. Kurshäftet var väldigt fint och lättläst. Den här första månaden handlar det om att börja från ruta ett. Om jag ska bedöma var jag själv står så har jag kommit i en bit på väg redan, jag är inte på ruta ett. Men det är aldrig fel att börja från början och det är jätteintressant att se det ur någon annans synvinkel.

 
Vi blev ombedda att ta bort alla redskap vi har samlat på oss, så att vi kan fokusera på oss själva som redskap. Jag har inte rensat än men kommer förmodligen att göra det ikväll. Om vi var sådana som hade många olika redskap kunde det vara bra att tänka på vad man är utan dem? Vad är häxan i dig då? Jag började fundera lite på vad mina redskap betydde för mig, och alla andra yttre former man omger sig med som tecken på sin tro. För mig är redskapen vackra ting, saker med kraft att påverka mitt undermedvetna, redskap som förstärker mina intentioner och min vilja. För precis som kursinnehållet säger: ALLT är energier, så också tingen vi omger oss med. För mig är det inte så stor skillnad på att använda redskap eller inte; de är bara en förlängning av mig själv, men visst kan de tillföra energier som förhöjer stämningen och kanske därmed påverkar resultatet. Men om jag kan arbeta utan redskap? Javisst! Jag vill inte lägga alltför mycket vikt vid redskap eftersom man inte alltid har tillgång till dem, men man har däremot alltid tillgång till sig själv. I boken ”Wicca. A Guide for the Solitary Practioner” av Scott Cunningham, står en ritual beskriven som bara är uppbyggd av gester. Sådant tilltalar mig, att inte bara kommunicera och skapa med hjälp av ord, utan hela kroppen!

 
Det var med blandade känslor jag läste om konceptet att börja om på ruta ett. Mitt ego kämpade emot men fick till slut lägga sig till ro. Det kan vara jobbigt att – även tillfälligt - lägga bort sina tidigare kunskaper, men jag ser mig ändå som en relativt ödmjuk människa. Jag upptäckte att min källa till ödmjukhet ligger mycket i min uppfostran, eller snarare det jag har varit med om när jag har växt upp. Men att ödmjukhet övergår i underdånighet är en annan sak och jag har nog upplevt båda. Ödmjukhet är delvis att glädja sig åt det lilla och kanske inte förvänta sig så mycket, samtidigt som man ändå inser sitt egenvärde. Men någon med annorlunda erfarenheter än mina kan självklart svara annorlunda när det gäller att definiera ödmjukhet.

Jaja, det var lite tankar för nu.