Planerande inför Mabon
Hej där!
Nu har vi köpt en ny dator så den gamla står här inne i sovrummet under loftsängen. Klockan slog precis 00.00 och jag tände två ljus och jasminrökelse, så det är riktigt mysigt nu kan jag lova. Pojkvännen ser på Headbanger´s Ball så jag får rummet för mig själv, en riktig mysig stund när jag bara sitter och skriver, inlindad i en mjuk, grön filt.
Har lust att bara sitta här och filosofera en stund. Tänkte fundera lite över Mabon, nästa högtid. För mig är det en högtid då man tackar för allt man har fått under det gångna året; både det man har fått från jorden och det man har fått andligen. Då börjar man ju genast tänka: Vad har jag fått? Jag har haft tur, för jag har aldrig behövt vara hungrig under året. Speciellt kommer jag att tänka på den gången jag var vid det gamla järnvägsspåret, som jag har skrivit om tidigare. Den gången hittade jag både blåbär och smultron och kände mig väldigt tacksam över det.
Genom min utbildning så har jag fått mycket positivt till mig, jag har utvecklats mycket både som person och inom mitt valda yrke. Det ger självklart en djup tillfredsställelse, men tyvärr så har jag inte gjort något ordentligt för att uppmärksamma mina framsteg. Kanske är det det jag borde satsa på denna Mabon? Att tacka mig själv för allt jag faktiskt har lyckats med på egen hand som har gjort mitt liv bättre? Ja, så får det bli! Jag ska hylla och bekräfta mig själv, hur narcissistiskt det än må låta. ;-)
Jag är också tacksam för den upplyftande distanskursen i magi och häxkonst som jag gick några månader. Därifrån har jag fått med mig flera bra övningar att fortsätta med och en del nya tankar och infallsvinklar. Det var uppenbarligen något jag behövde!
Covenet jag har fått kontakt med är också något stort i mitt liv. Jag vaknade igår morse och medan jag låg där halvvaken så fylldes mitt inre av en djup värme när jag tänkte på det hela. Bara detta att ha fått kontakt med likasinnade och att de vill ha mig med känns fantastiskt. Jag antar att jag inte bör bygga upp för mycket fantasier om hur glassigt allt kommer bli, för det blir det förmodligen (och förhoppningsvis!) inte. Men jag hoppas att det kommer bli lagom utmanande på alla plan och att jag kommer lära mig mycket och utvecklas!
Mest tacksam kommer jag ändå alltid vara över kärleken. Vad ska man annars vara tacksam för?! "Om du inte hittar kärlek så hittar du ingenting" sa någon och kanske är det så? Jag har en underbar pojkvän och jag ska väl inte börja någon lång hyllninsvisa, men han sa definitivt ha sin plats i mitt mabonfirande. Ja, som omnämnd alltså. :-)
Nej, nu börjar ögonlocken bli väldigt tunga och det är dags att sluta.
Gudinnans frid.
Nu har vi köpt en ny dator så den gamla står här inne i sovrummet under loftsängen. Klockan slog precis 00.00 och jag tände två ljus och jasminrökelse, så det är riktigt mysigt nu kan jag lova. Pojkvännen ser på Headbanger´s Ball så jag får rummet för mig själv, en riktig mysig stund när jag bara sitter och skriver, inlindad i en mjuk, grön filt.
Har lust att bara sitta här och filosofera en stund. Tänkte fundera lite över Mabon, nästa högtid. För mig är det en högtid då man tackar för allt man har fått under det gångna året; både det man har fått från jorden och det man har fått andligen. Då börjar man ju genast tänka: Vad har jag fått? Jag har haft tur, för jag har aldrig behövt vara hungrig under året. Speciellt kommer jag att tänka på den gången jag var vid det gamla järnvägsspåret, som jag har skrivit om tidigare. Den gången hittade jag både blåbär och smultron och kände mig väldigt tacksam över det.
Genom min utbildning så har jag fått mycket positivt till mig, jag har utvecklats mycket både som person och inom mitt valda yrke. Det ger självklart en djup tillfredsställelse, men tyvärr så har jag inte gjort något ordentligt för att uppmärksamma mina framsteg. Kanske är det det jag borde satsa på denna Mabon? Att tacka mig själv för allt jag faktiskt har lyckats med på egen hand som har gjort mitt liv bättre? Ja, så får det bli! Jag ska hylla och bekräfta mig själv, hur narcissistiskt det än må låta. ;-)
Jag är också tacksam för den upplyftande distanskursen i magi och häxkonst som jag gick några månader. Därifrån har jag fått med mig flera bra övningar att fortsätta med och en del nya tankar och infallsvinklar. Det var uppenbarligen något jag behövde!
Covenet jag har fått kontakt med är också något stort i mitt liv. Jag vaknade igår morse och medan jag låg där halvvaken så fylldes mitt inre av en djup värme när jag tänkte på det hela. Bara detta att ha fått kontakt med likasinnade och att de vill ha mig med känns fantastiskt. Jag antar att jag inte bör bygga upp för mycket fantasier om hur glassigt allt kommer bli, för det blir det förmodligen (och förhoppningsvis!) inte. Men jag hoppas att det kommer bli lagom utmanande på alla plan och att jag kommer lära mig mycket och utvecklas!
Mest tacksam kommer jag ändå alltid vara över kärleken. Vad ska man annars vara tacksam för?! "Om du inte hittar kärlek så hittar du ingenting" sa någon och kanske är det så? Jag har en underbar pojkvän och jag ska väl inte börja någon lång hyllninsvisa, men han sa definitivt ha sin plats i mitt mabonfirande. Ja, som omnämnd alltså. :-)
Nej, nu börjar ögonlocken bli väldigt tunga och det är dags att sluta.
Gudinnans frid.
Kommentarer
Trackback