Bloggtips och Yule
Jag har blivit lite småbesatt av en underbar blogg. Författaren och prästinnan Dianne Sylvan, vars blogg heter Dancing Down the Moon, är underhållande, insiktsfull och gör att man stannar upp lite i vardagen för att tänka efter över saker man ibland tar för givna. Bloggen handlar om hennes personliga utmaningar, wicca i hennes vardag etc. Hon har ett underbart språk och skriver väldigt levande och målande. Någon gång efter jul ska jag beställa hennes bok The Circle Within, den verkar jättebra och finns på adlibris för en billig penning. Besök hennes blogg vettja!
I dag fick jag Yule-ritualen från covenet! Wohooo! Jag blir alltid så glad när de dyker upp, men lite nervös också eftersom jag vill försöka lära mig mina textdelar utantill. Det är inte det lättaste, speciellt inte när mina åtaganden gentemot mina övriga studier gör sig gällande... Men det löser sig nog.
(The Eternal Struggle av Angela Barnett)
Yule handlar temamässigt om hur den ljusa delen av året triumferar över den mörka, vanligtvis gestaltat av Ekkungen (regerar mellan Yule-Litha, årets ljusa halva) och Järnekskungen (regerar mellan Litha-Yule, årets mörka halva). I äldre tider antog två personer att klä ut sig och föra en symbolisk strid. Detta är förresten något även jag har gjort med glimten i ögat tillsammans med min syster vid Litha för massa år sedan! Även fast det var ganska lite rituell känsla bakom det (eftersom hon inte är wiccan) så var det ändå väldigt roligt. Det kändes festligt att faktiskt vid Litha klä upp sig och binda kransar av sommarblommor och eklöv att ha på huvudet inför "striden". Men eftersom min syster skulle spela Järnekskungen satsade hon på en lite mer risig touch. :-) Sedan letade vi upp varsin stor gren att ha som vapen och smyckade även dem. Vi var himla tjusiga till slut och det finns väldigt söta kort från den dagen. Haha!
Vad som iallafall var spännande med ritualen som covenet skickade, var att Järnekskungen segrade, men blev sårad. Det gjorde mig väldigt konfunderad och jag undrade "Va?". Jag har inte frågat än, men tycker att det måste kunna förklaras av att solbarnet föds, och att han är Ekkungen. På så vis har man ju fint knutit samman de både myterna! :-)
I dag fick jag Yule-ritualen från covenet! Wohooo! Jag blir alltid så glad när de dyker upp, men lite nervös också eftersom jag vill försöka lära mig mina textdelar utantill. Det är inte det lättaste, speciellt inte när mina åtaganden gentemot mina övriga studier gör sig gällande... Men det löser sig nog.
(The Eternal Struggle av Angela Barnett)
Yule handlar temamässigt om hur den ljusa delen av året triumferar över den mörka, vanligtvis gestaltat av Ekkungen (regerar mellan Yule-Litha, årets ljusa halva) och Järnekskungen (regerar mellan Litha-Yule, årets mörka halva). I äldre tider antog två personer att klä ut sig och föra en symbolisk strid. Detta är förresten något även jag har gjort med glimten i ögat tillsammans med min syster vid Litha för massa år sedan! Även fast det var ganska lite rituell känsla bakom det (eftersom hon inte är wiccan) så var det ändå väldigt roligt. Det kändes festligt att faktiskt vid Litha klä upp sig och binda kransar av sommarblommor och eklöv att ha på huvudet inför "striden". Men eftersom min syster skulle spela Järnekskungen satsade hon på en lite mer risig touch. :-) Sedan letade vi upp varsin stor gren att ha som vapen och smyckade även dem. Vi var himla tjusiga till slut och det finns väldigt söta kort från den dagen. Haha!
Vad som iallafall var spännande med ritualen som covenet skickade, var att Järnekskungen segrade, men blev sårad. Det gjorde mig väldigt konfunderad och jag undrade "Va?". Jag har inte frågat än, men tycker att det måste kunna förklaras av att solbarnet föds, och att han är Ekkungen. På så vis har man ju fint knutit samman de både myterna! :-)
Kommentarer
Trackback