Tillit till det gudomliga, det gudomligas röst, tarot

Så har man skrivit grammatiktentan då... Det känns inte helt hopplöst att jag ska ha kunnat klara den, men jag vet inte om jag vågar lita på känslan riktigt. ;-)

Jag har precis läst det senaste inlägget i Marias blogg
http://vingelen.blogspot.com/ där hon skrev om att ha tillit till Gud och att lära sig att lyssna till honom. Tja, eftersom jag inte är kristen får jag ju översätta det till min situation, men jag har ju också en relation till det jag upplever som gudomligt och då börjar man ju fundera över hur man relaterar till det (det låter synnerligen opersonligt i den här kontexten).

Först handlade det om tilliten. Eftersom människan av naturen har ett visst kontrollbehov kan det vara svårt att överlämna kontrollen till någon högre makt. Jag tycker att det finns en stor skillnad mellan att känna tillit och att lämna över ansvaret för sina liv, vilket många tenderar att göra. Så om man känner ett visst motstånd är det kanske bara sunt. Vad innebär det då att ha tillit? Kanske är det att veta att det finns en kraft som vill en väl och som vill att man fattar goda, positiva beslut åt sig själv? Att lämna mig själv i händerna på det gudomliga innebär för mig att stänga av mitt inre pladder och flackande tankar. Först då kan jag uppgå i något större och få tillgång till en djupare intuition som jag upplever som gudomlig. Talade ord är sällan ett medel för denna kontakt, snarare rörelser, bilder, melodier och känsloförnimmelser. Kan denna högre makt då vägleda en i livet? Då kommer vi in på frågan om att lyssna:

Om det gudomliga var helt avskärmat och inte kunde beröra oss och penetrera vardagen på något sätt så skulle hela begreppet kännas ganska meningslöst, eller hur? Ibland kan jag dock känna att det gudomliga är ett stöd för oss, en bekräftelse i våra egna beslut, men det är ju absolut inte något negativt, tvärt om! När vi ser verkligheten som besjälad på ett eller annat sätt så upplever vi den som "magisk". Händelser som av andra ses som vardagliga blir för oss gudomliga upplevelser. Maria skriver t ex i sin blogg om insikter hon får av andra människor, att det är som att Gud talar genom dem med budskap till henne. Det är min uppfattning att vi har otroligt mycket kunskap inom oss, som nog till viss del skulle kunna uppfattas som gudomlig, den gudomliga gnistan, den tidlösa visdomen, den djupa intuitionen. Men något behöver ju stimulera den, så att den inte bara vilar, och kanske är det just samröret med andra människor? Kanske är det själarnas försiktiga vidrörande som sänder och väcker vågor av visdom? Varför skulle vi människor annars leva så extremt tätt intill varandra om vi inte hade en viktig funktion att fylla i varandras utveckling? Haha, det låter rätt flummigt men det är bara fritt filosoferande från min sida så ta det inte som färdiga tankar för all del! Det är en ganska vacker tanke ändå på ett sätt... *funderar vidare* Med själen menar jag ju det gudomliga i var och en och när den alltså återknyter med sig själv skapas en slags enhet på en nivå som vi alla kan märka (i form av tankar, känslor, insikter). När man tänker efter tror jag att man har något att lära från alla möjliga sorters människor man stöter på, att det finns någon insikt att utvinna, och då blir enhetstänkandet ännu mer påtagligt.

We are a circle within a circle, with no beginning and never ending

Det kanske blir fler tankar om detta så småningom, just nu känner sig mina grå något utarbetade. Men tack Maria för att din själ vidrörde min en stund. :-D



I morgon rullar pengarna in på kontot igen och då ska det shoppas loss! Jag har en ny hobby på gång som jag tyvärr inte kan skriva om här ifall min syster läser. Den hobbyn ska jag köpa material till i morgon och så ska jag byta ut lite urgammalt smink. Det ska bli riktigt skönt. Sedan kommer jag väl i vanlig ordning hem med lite allmänt krims krams, jag kan inte stå emot saker som glittrar. Korpsjäl!

På tal om korpar så läste jag mycket om dem på nätet igår och när jag och min man gick och lade oss så höll jag en riktig föreläsning. Tror han blev ganska imponerad. ;-) Fakta om korpar är minsann inte så svårt att hålla i huvudet, men grammatik är det sannerligen!



Något annat jag skulle vilja ägna en kort stund åt att prata om är förra veckans inslag om spådomar på Insider. Det är skitbra att man granskar sådana personer som den där Andrej eller vad han hette som lurar i folk att de har tumörer och cancer och att det i princip bara är han som kan bota dem (för stora summor pengar). Att däremot ringa tarotlinjer och utge sig för att vara någon man inte är tycker jag däremot är dålig journalistik i det här fallet. Jag råkade se den ena kvinnan som var med i inslaget på en community och hon skrev att hon hade pratat med reportern i en timme men inslaget visade bara ca en minut av samtalet.

Det är min uppfattning att tarot på intet sätt kan "mätas", men självklart vet ju klienten vad som stämmer och inte om det som sägs. En person som däremot är inne i ett sårbart skede av sitt liv ska nog akta sig lite för att konsultera en tarotläsare, eller alternativt ska man som tydare vara extremt försiktig och varsam med en sådan person. Att uppmuntra till allt mer frekvent konsultation är enligt mig oetiskt. En sårbar människa blir lätt ett offer (inte bara för tarot, utan för alla möjliga utvägar ((som man ser det just då)) ur ett problem, t ex sekter, droger mm) och jag tror inte att tarot kan ses som en lösning på eventuella problem man kan tänkas ha. Tarot=vägledning. Jag tror inte att framtiden är utstakad, men korten kan utifrån ens nuvarande livssituation visa den troligaste framtiden. Sedan är det upp till ens fria vilja. För att återknyta till det jag skrev tidigare, så kan även tarot vara ett sätt att komma i kontakt med den djupare intuitionen. :-) Kortens bilder och budskap blir också som en "röst" för det undermedvetna.

Nej, mina vänner, nu ska jag gå och lägga mig och flyga bort en stund i min korphamn. ;-)



Frid och lycka!

Edelweiss, lager av skal och kyrkodröm

I dag tror jag att jag har konfronterats lite med dåligt självförtroende igen på ett sätt som verkligen fick mig att tänka på det. Jag ska bara ta ett exempel för det andra var rätt fånigt...  Jag var hos sångpedagogen i dag igen och fick a:a Edelweiss (ni vet den där melodin i Sound of Music) och några andra toner efter keyboard. Efter det sa han att "här har det hänt grejer, vad du har utvecklats sedan förra gången!". Det gjorde mig väldigt misstänksam, som att han sa det bara för att göra mig glad så att jag ska fortsätta gå. Jag menar, jag har bara träffat honom en gång tidigare och jag har inte övat på hans övningar eller nåt. Hur skulle jag kunna ha utvecklats så mycket att det är värt att nämnas då?! Men som han sa så kan det ju bero på att jag var lite nervösare förra gången och inte riktigt visste vad jag förväntades göra. Då är ju frågan ifall jag under min livsresas gång har blivit för cynisk, eller om jag helt enkelt inte kan ta emot beröm? Jag ska iallafall jobba vidare med en låt från musikalen Fantomen på operan, som jag älskar. "Wishing you were somehow here with me" tror jag den heter (som Christine i musikalen sjunger vid sin fars grav). Om jag någon gång klarar av att sjunga den med rätt kraft och tonhöjd så kommer det vara värt allt besvär för då har jag lyckats med något som jag inte kan nu. :-)

Ska bli spännande att starta med månadsmeditationen snart, känner mig förväntansfull men också lite spänd på att se vad som kommer dyka upp ur medvetandets mörka vrår. Vissa kanske tycker att man inte ska gräva i sådant, men jag är mer av en person som tycker om att klä av mig mina lager och se vad som finns under. Jag är ständigt nyfiken på mig själv, för jag vet att det alltid finns ännu ett lager att skala av. Att nå in till kärnan är nog ganska smärtsamt inbillar jag mig och risken kanske finns att man till och med blir desillusionerad!

I natt hade jag en ganska vacker dröm om att jag skulle hjälpa till vid någon gudstjänst. Kyrkan såg ganska liten och medeltida ut och låg uppe på ett berg med lummiga träd och buskar. Prästen stod utanför när jag såg det i drömmen. Han var ung, lång och hade mörkt hår och sådan där klassisk svart klädnad. :-)

Krax och god natt!

Marianne Fredriksson

raven

I kväll fick jag veta att min favoritförfattare, Marianne Fredriksson, har dött vid en ålder av 79 år. Det blev jag såklart mycket ledsen av att höra. Min absoluta favoritbok är Den som vandrar om natten (som jag läste redan när jag gick på gymnasiet) och jag gillar verkligen Enligt Maria Magdalena också. För den som tycker om att läsa en blandning av religion, psykologi och historia är de en guldgruva. För mig var varje sida en njutning och karaktärerna fick verkligen liv och röst genom henne. 1997 kom Fredrikssons Simon och ekarna på 13:e plats när bibliotek i fokus i samarbete med de svenska folkbiblioteken och SAB ordnade en omröstning om århundradets bästa svenska bok.

Vandra vidare i skönhet, Marianne!

I dag var jag i Jönköping igen. Det var en del frågetecken som rätades ut så det var bra. Nu känns det bara hoppfullt inför framtiden!


Corvus Corax!

Kärlek och sångpedagog

Nu är imbolc över och förbi och då har det tråkigt nog blivit riktig vinter! :-) Jag som var inställd på vår och så blir det snökaos. Där får man. ;-) Men jag sörjer inte för det! Våren är på väg och jag VET det!

Samhain (vår till hälften norska skogskatt) sitter här i mitt knä och kurrar. Jag är så tacksam över att jag får ha dem i mitt liv och att jag inte är allergisk eller bor på för liten yta längre. Att få dela sitt liv med kärleksfulla varelser - i vilken form de än må vara - är en välsignelse! Tänk vad mycket kärlek man har i sitt liv som man inte är klok nog att uppskatta varje dag!

För några timmar sedan låg jag i soffan och var på väg att slumra till medan jag såg på Newton och hans forskning inom alkemi på history chanel. Medan jag fortfarande var vid någorlunda medvetande så började jag att drömma, ni vet sådana där väldigt verkliga drömmar mellan sömn och vakenhet. En man ledde mig framåt genom mörker, jag höll i hans arm och han gick framför. Han hörde andarnas röster och lyssnade och talade med dem. Det enda jag såg var hans skepnad framför mig och hans bleka hud som skimrade i mörkret när han klädde av sig. :-) Inte vet JAG varför han klädde av sig!

På söndag bär det av mot Jönköping igen, denna gång för sista träffen i grupp. Nu är tiden att lägga fram frågor och funderingar innan det sista enskilda mötet. Men har jag några vettiga frågor? Nej, inte direkt. Får se om jag kommer på något, jag vill ju gärna ta tillfället i akt.

I går var jag hos en sångpedagog för andra gången i mitt liv, men det var första gången det var enskilt och fokuserat på mig, så det kändes jättebra. Jag sjunger ju i ett band och strävar efter att utveckla min röst så mycket som möjligt. Jag skulle väldigt gärna bli artist men har störst lust att slå igenom med bandet i framtiden när vi har blivit bra nog (och då hänger det ju mycket på mig). ;-) Så när jag såg en annons i lokaltidningen om en sångpedagog i staden där jag bor så ringde jag nästan direkt. Till min stora lycka så var han väldigt billig (åtminstone i jämförelse) så jag kan nog gå två gånger i månaden iallafall. Men nu ska jag dit redan nästa tisdag igen. Det var så roligt att få feedback från någon som vet vad han pratar om och som kan hjälpa mig framåt. Jag fick veta att jag har ett brett register så det var kul. :-)


Love and light!