Häxan i boken

Jag kom just att tänka på en barnbok jag ofta lånade på biblioteket när jag var liten. Om inte mitt minne sviker mig så kan den ha hetat Lutan. Jag kunde ju inte läsa på den tiden eftersom jag var 4-5 år, men jag har ett minne av att min grannes mamma läste den för oss en kväll. Berättelsen i sig tror jag baserades på Skönheten och Odjuret-temat och det fanns riddare... och en häxa. Det var häxan jag var rädd för, inte Odjuret. Ungefär i mitten av boken, på ett helt uppslag, fanns den bild som jag nästan fick mardrömmar av. Där stod hon, klädd i röd kåpa, den otäckaste lilla krumma gumma ni kan tänka er. Gråvitt hår tittade fram inifrån huvan och elaka små ögon stirrade stint på en, som om hon kunde se genom berg. Det kändes alltid som att hon såg rakt igenom mig och jag tordes nästan aldrig se på den där bilden. Jag ville inte ens se en skymt av den när jag bläddrade!
     Om jag kunde, skulle jag i dag vilja stirra tillbaka in i de där ögonen och säga "Jag är inte rädd för dig längre."

Glad Ostara!

image106

Den här bilden skickade min mamma till mig i dag med en påskhälsning. Snacka om att det är typiskt hennes humor alltså! Jag är fortfarande sjuk men jag hoppas att ni andra har roat er kungligt. ;-)

Krax!

Urk

Här kommer jag tillbaka efter att ha varit magsjuk sedan igår. Det börjar bli bättre nu, men är såklart ingen behaglig upplevelse. Har varit väldigt yr, illamående och trött. Det känns såklart tråkigt med tanke på att Ostara är i morgon och jag skulle vilja fira det lite grann (plus att jag har en hemskrivning också). Jag får se om jag orkar.

Jag måste bara få skryta lite; i måndags var jag hos tandläkaren. Det visade sig att det var fem år sedan förra undersökningen men allt var fortfarande bra. Jag skulle definitivt ha tagit med mina tänder på tio-i-topp-listan nedan, för jag har aldrig haft några hål eller andra besvär. Det är bara tråkigt att man ska behöva betala 414 kr för att få reda på att allt är som det ska, men sånt är livet. Jag fick en god fluortablett när det var färdigt, sådana kanske man skulle köpa? Jag gillar tandläkare förresten, de har jag alltid kommit mycket bra överrens med och aldrig träffat någon som har varit otrevlig, de är ett gott släkte! :-)

Jag såg förresten ett skumt klipp på msn video härom dagen. Kommer ju alltid dit när jag loggar ut från hotmail så jag fick för mig att söka på wicca. Det kom upp två resultat och i det ena intervjuades en författare till en bok som hette Wicca´s Charm. Författaren hette Catherine Edward Sanders och jag trodde först att hon själv var wiccan och tyckte att det hela började bra. Hon hade blond page, neutrala kläder och såg representativ ut. Hon började berätta att det finns ungefär 800 000 wiccaner i USA och att ungefär två tredjedelar av dem är kvinnor och att det är en neopagansk religion. So far so good. Men på frågan om vad wiccaner egentligen tror på började hon tala ganska otydligt om "andar", att det handlade om att "kontrollera andevärlden", "kasta spells" och att folk blev wiccaner för att de ville vara en del av en religion de kunde kontrollera. Hon berättade också om ett fall där en wiccan hade mördat på grund av att han hörde röster i huvudet som befallde honom. Ähhh... Då känns det snarare relevant att tala om vilken psykisk åkomma han led av, inte vilken religion han tillhörde, eller sade sig tillhöra.

Då jag hade förstått att denna kvinna knappast var wiccan själv googlade jag och hittade till hennes
hemsida. Hon är journalist och har för att skriva boken jag nämnde ovan intervjuat wiccaner och hedningar i USA i ett år. Boken verkar vara skriven efter frågan om vad som gör att wicca attraherar så många människor i dagens samhälle och vad de saknar i den kristna tron. Det verkar också finnas förslag på vad man kan göra för att locka tillbaka wiccaner till den sanna tron, för av allt att döma är Sanders en synnerligen god kristen. Såklart:

She explores why churches often fail to engage the spiritual hunger of many who seek a holistic and authentic worship experience, and she offers spiritual insight and practical help to draw people towards the truth of Christianity.

10 saker jag älskar

image105Nu ska jag göra något roligt. Inspirerad av Dianne Sylvan ska jag nu lista tio saker jag älskar med min kropp. Hon skriver: We spend too much time talking about what is wrong with our bodies, what we hate, what we wish we could change--let's talk about things we love. Your body will thank you for it.

OK, nu kör vi! :-D


1. Jag har alltid tyckt om mina fötter. De har en fin form och är lagom stora. Jag är dessutom expert på att vicka på lilltårna! Trots att jag hade lite problem med min vänsterfot när jag var yngre (har en extra benbit som ställde till det. Så fort jag trampade lite snett föll jag nästan ihop av smärta, det försvann som tur var när jag blev lite äldre) så har mina fötter burit mig genom livet så här långt. De är bra när jag vill dansa, hoppa, springa eller göra yoga. Jag älskar mina fötter!

2. Mitt födelsemärke strax över min vänstra handled var en källa till stor beundran hos mig själv när jag växte upp. Det fick mig att känna mig lite speciell, det var ju inte alla som var välsignade med ett så häftigt märke som kroppen själv hade skapat. ;-)

3. Jag tycker om min midja. Den är smal och gör mig timglasformad. De andra kvinnorna i min familj må vara långa och ståtliga, men jag har min timglasfigur. ;-)

4. Jag tycker om mina ärr. De visar att jag har levt runt lite och inte bara suttit hemma i soffan. Mitt favoritärr fick jag när var var två år och råkade välta några stora glasskivor över mig. Det ärret har jag alltså burit så länge jag kan minnas och visade stolt upp när jag var yngre. Lite mindre coolt blev det när jag kom upp på högstadiet och upptäckte att folk faktiskt gjorde sig illa med flit. Men det hindrar inte att jag fortfarande gillar mitt ärr. :-)

5. Mitt matsmältningssystem måste funka otroligt bra med tanke på hur mycket jag vräker i mig. Tack, tack, tack snälla kropp för att du gör det bästa av situationen!

6. Mitt hår är rätt schysst också. Det är ganska lent, tjockt och långt. Nu när jag sparar ut mitt underhår igen kommer jag få tillbaka min lejonman. Oh vad jag längtar!

7. Jag älskar hur min kropp kan dansa när ingen ser, hur den kan släppa loss och bli alldeles vild, hur den kan röra sig på sätt som jag har svårt att föreställa mig annars. Jag älskar den kraft som finns i min kropp och som kommer fram när jag dansar, som om det var en inre rörelse som fortplantar sig utåt.

8. Jag älskar alla delar av min kropp som hjälper mig att forma ljud, så att jag kan sjunga. Att sjunga är bland det bästa jag vet, och precis som dansen så ger det en chans att kunna uttrycka något inom mig.

9. Mina händer är bra fantastiska. De kan måla, skulptera, skriva och... ja allt! Även fast mina fingrar inte är så långa så funkar de bra till att spela piano och gitarr. Vad tusan skulle jag göra utan mina underbara händer!

10. Jag tycker om min mage. Det är inte den plattaste magen som finns, men på grund av det har den fått många söta smeknamn av mig. Den har blivit känd som Maharadjamagen och Buddhamagen. Någon gång i framtiden kanske jag kan dricka öl från den, som Homer Simpson, men förhoppningsvis inte än på ett tag. ;-)


Nu tycker jag att alla som läser det här ska hitta 10 vackra, underbara saker hos er kropp, jag utmanar er!

Förberedelser

image107

Nu på eftermiddagen har jag gjort mitt bästa för att försöka förbereda mig för vad som komma skall. Altaret är pyntat (det låter ju som om jag pratade om en julgran!) men det behövs fortfarande röjas en del i sovrummet, det är lite kaotiskt där. Nu har jag två stycken gudinnestatyetter som jag inte vet var jag ska ställa, för de får inte plats i min kista där jag förvarar mina andra ritualprylar. Hmmm... Man vill ju inte att de ska stå och drälla till ingen nytta och bara samla damm!

Som av en händelse råkade jag i bokhyllan hitta de fyra klotljusen som syns på bilden, som markerar riktningarna (som i och för sig inte heeeelt stämmer med altarets placering i rummet). Jag visste att jag hade använt dem i kanske två-tre ritualer tidigare och att de var bra gamla vid det här laget. Så försökte jag minnas vad jag använde dem till första gången, och blev väldigt glad när jag kom på svaret: det var till min självinitiering (fast det var nog mer av en självdedikering har jag börjat förstå) år 2003! Nu känner jag mig en aning nostalgisk!

Jag har inte direkt haft med riktningarna på mina altaren förut, men det kan ju vara värt att pröva! Det känns bra att tända ljus när man kallar in tycker jag, det förstärker. Fast jag önskar att öster-ljuset var gult, men då skulle det å andra sidan se ännu mer ut som en tutti frutti-ask! ;-P

Ljuset i mitten dekorerade jag vid Imbolc förra året, för att spara och tända när jag behövde extra energi. Hehe, det kan man lugnt säga att jag gör nu. Vårkanten när man pluggar är ingen höjdare, det vet nog alla. Jag målade på ljuset med en röd ljuspenna; genom spetsen kan man trycka ut någon slags stearinblandning som sedan stelnar på ljuset. Tecknena är olika solsymboler.

Nähä, nu ska jag snart sticka iväg för att sjunga in det sista på demon och dessutom måste jag handla grejer till efterrätten imorgon. Och så var det typ tusen andra saker jag kom på att jag skulle göra  i dag innan jag somnade i går natt.

Meditation

image105Förutom att lära oss en ritual till på lördag, har vi även fått en annan uppgift som sträcker sig över en längre tid. Vi ska meditera kring månfaserna. Mycket spännande och givande och många har säkert gjort detsamma, även inom andra inriktningar än wicca.

Nu har jag mediterat över Jungfrun/tilltagande måne i några dagar och det var det som inspirerade till dikten i förra inlägget.

När jag har mediterat har jag fått lite andra intryck än de jag har tänkt på innan. Eller nä, nu ljuger jag. Även innan jag sökte mig till wicca hade jag de tankarna. Jag minns en övning på gymnasiet. Vi skulle dela in ett papper i ett visst antal fält och till varje ruta fick vi ett ord som vi skulle illustrera. Ett av dessa ord var "kvinnlighet". Jag visste redan hur mina klasskamrater skulle teckna detta; men svällande, runda former, prunkande. Visst, det är en aspekt, men vad jag tecknade då var egentligen min primära syn på Jungfrun (och förmodligen var det den aspekten som jag relaterade till mest vid den tidpunkten... och kanske fortfarande gör när allt kommer omkring?). Min bild såg ut som en mörk, undflyende skugga. Hårt tryckt blyerts, rak och stolt men samtidigt smått konturlös.

Men sedan känner jag också att det finns två aspekter av Jungfrun och detta skriver bland andra Shekinah Mountainwater om i
Ariadne´s Thread. Hon talar om The Dark Maiden och The Bright Maiden om jag inte missminner mig. Måste nog läsa det kapitlet igen känner jag!

God natt, må Jungfrun hålla sin ljusa skära över er. ;-)

Jungfrun

image103

I den mörka skogen dansar hon, över mossiga stenar och fruktbar jord. I hennes spår reser sig livet; små skott och sköra plantor. Hon dansar ut över vattnet, snurrar runt i dimman och lockar vågorna in mot land. Med en rörelse från sin hand övertalar hon och hela livet följer. Med röda band binder hon samman älskande och bäddar deras bröllopssäng.

Hon är ormen som dansar i livets flammor, hon som ständigt ömsar sitt skinn och blir ny igen, igen, på nytt i evighet. Elden är hennes väsen, den förgör och bygger upp, värmer och bränner. Aldrig tröttnar hon på att se, att höra, att känna, att upptäcka. Hon håller sin hand på de nyföddas huvuden och skänker dem hemliga namn.


Choklad!

I går drog vi ett litet gäng till Linköpings chokladfestival! Det var första gången för mig och min man men vi hade ett rutinerat proffs med oss. ;-) Min man tycker faktiskt mycket mer om choklad än jag (jag är mer inne på lakrits eller fruktigt godis) men det var fantastiskt roligt att se så många olika sorter och smaker. Det var bra att man fick provsmaka så mycket också...
image100
Ojojoj, det fanns praliner i mängder! Och Fairtrade-choklad (köpte tre kakor), italiensk choklad, fudge, Ben & Jerrys-glass (som jag åt för första gången, mmmm cookiedough....!), ostar, tårtor, en enorm chokladfontän, you name it!
image101
När vi var bland de sista utställarna fick jag provsmaka en cider (?) som hette Smultron Puss. Jag älskar smultron och det var en jättegod dryck som jag tyckte skulle passa bra till Beltane. Det var bubbligt, fruktigt och somrigt. :-)Jag köpte två flaskor, men jag tror det går att få tag i på andra ställen också.
image103
På kvällen orkade man inte göra så mycket, men jag åt mina fyra praliner som jag hade köpt (medan vi såg på Alien vs Predator II) och de var mycket goda. Tänk om alla söndagar kunde vara så här!

Påskliljorna

I fredags fick jag en bukett tulpaner av min man. Då kom jag att tänka på ett barndomsminne. När mina föräldrar fortfarande var tillsammans bodde vi i en ljusblå enplansvilla; de, jag och mina två småsystrar. På baksidan växte två fantastiska stora syrénbuskage, till vänster en vit och till höger en lila. Behöver jag säga att syréner fortfarande är mina favoritblommor? Vid huset vi bodde i innan fanns det också syréner och jag brukade ta in dem i min gula lekstuga som pappa hade byggt. Antingen hade jag dem i en glasvas på mitt lilla bord eller också roade jag mig med att torka dem. Det var ett stort nöje att se hur de skrumpnade ihop, blev bruna och började lukta lite ruttet. :-) Men jag tror inte att mina föräldrar insåg charmen med detta. Jag tycker mig minnas att mamma sa att de var äckliga och borde kastas. Det mesta från naturen var visst ganska äckligt fick jag lära mig, jag fick aldrig behålla fjädrar jag hittade för de var fulla med bakterier så det var ju konstigt att man inte kolade på vippen! Men jag minns en gång att jag plockade röda bär från en taggig buske när jag och mamma var ute och gick och när vi kom hem desikerade jag dem med en kniv. Det var ju så spännande att undersöka hur saker såg ut inuti! När jag var färdig med bären plockade jag fram mina vattenfärger, klädde av mig och började måla på hela kroppen. Många olika färger. Det finns bildbevis tack vare stackars mamma. Hon kunde ju inte veta att kroppen var menad att vara en enda stor målarduk!

Men det var inte det jag hade tänkt berätta om. I den första syrénhäcken som jag nämnde skedde fantastiska saker om våren. Från ingenstans, inne i den magiska busken, sköt gröna skott upp ur marken. På den tiden var man ju väldigt liten och kom utan större besvär in bland buskar och snår. Jag satt på huk vid skotten och tittade. När de blev större sprack de ut i gula påskliljor och de lyste genom buskaget. Jag ansåg att det var min uppgift att skydda dessa blommor och därför instruerade jag mina systrar om att de absolut inte fick plockas!  På marken där inne bland buskarna hittade jag tegelskärvor (en gång hittade vi en hästsko också, vilket verkligen satte fart på fantasin i min då hästtokiga hjärna) som jag använde för att skapa en liten mur runt varje blomma. Jag minns inte riktigt varför, men jag var nog rädd att något djur skulle komma och trampa ner liljorna. Så länge vi bodde kvar där plockades inte en enda påsklilja från den syrénhäcken. :-)