Igår var Samhain, sommarens slut och vinterns början. "Kelternas nyår". Ur mörkret föds sedan ljuset -- dagen och sommaren. Slöjan som skiljer vår värld från en okänd och mystisk dylik, har länge ansetts vara speciellt tunn vid den här tidpunkten. Enligt traditionen ledde den behornade denna natt den vilda jakten och då var det bäst att hålla sig inomhus så man inte beblandade sig med de osaliga andarna som färdades över landet. Man satte ljus i fönstrena för att vägleda sina bortgångna familjemedlemmar hem och man dukade fram en extra tallrik med mat, även kallad "the dumb supper" (dumb i betydelsen stum). En annan tradition är att gräva ner ett äpple utomhus för de döda att festa på och på så vis får man god hälsa resten av året.

Ultima Thule har visst gjort en låt som heter "Den vilda jakten", som i Sverige leddes den av Oden. Jag tyckte texten var bra:

"Vad härjar så bland molnen
Vad jagar över skyn
Ett dunder som av åska
Ett tordön och ett vrål
Där leder vild och vacker
Jakten i dess högsta höjd
Valkyrior och vargar
Följer i hans spår

Den vilda jakten går
Genom luft över hav
Det vilda följet far
Jagar fram stort alarm
Då Oden jakten för
Den vilda jakten går

Mäktig är den skaran
Där högt i himmelen
Se sköldmö är bevingad
Hör klinga stål mot stål
Där hastar fram i natten
Två vargar följes åt
Hungrig och skarptandad
Spårar troll och rå

Den vilda jakten går
Genom luft över hav
Det vilda följet far
Jagar fram stort alarm
Då Oden jakten för
Den vilda jakten går"

Dessa uppfattningar om 31 oktober som en särskild dag för de döda och för mystik, var så djupt rotade att kyrkan var mer eller mindre tvungen att lägga en högtidsdag i närheten (och det var ju inte första gången). "If you can´t beat them, join them" liksom. År 998 förklarades 2 november "alla själars dag" och i Sverige går den under "alla helgons dag"/allahelgona den 1 november.

Min man anmärkte igår på att alla helgons dag inte känns som en genuint kristen företeelse. De döda är väl i himlen och har det bra? Men visst är det väl trevligt för alla att ha en dag att minnas, och förhoppningsvis glädjas åt de minnena. Minnen av nära och kära, människor och djur.