Wiccaner på is
Ikväll började jag fundera över ett tydligt och vanligt fenomen bland utövare av wicca, nämligen att det är väldigt många som enligt dem själva någon gång har tagit ett "uppehåll", "gjort en paus" eller lagt sitt utövande "på is". Jag frågar mig om detta är lika vanligt inom andra religioner? Hur många muslimer tar till exempel en "paus" i sitt religionsutövande för att ägna sig åt annat eller för att de inte har tid? Inte många skulle jag tro. Det här kan bero på många faktorer och nedan tänker jag utforska de jag själv kommer att tänka på:
Gruppgemenskap
Dels kan jag tänka mig att en orsak har att göra med gemenskapen man får i en grupp, eftersom de flesta wiccaner i Sverige är solitära utövare. De wiccaner jag har talat med om uppehåll har jag bara haft kontakt med på Internet, och vad jag vet har ingen av dem tillhört ett coven. Att tillhöra ett coven innebär att ha likasinnade att diskutera, lära sig av och utvecklas tillsammans med. Man blir ständigt "påmind" om wicca på ett annat sätt än när man är för sig själv.
Inom islam, som jag tog upp innan, har jag en fördom (?) om att det finns en mycket starkare, outtalat gruppkontroll som gör att man hänger sig åt religionen på ett annat sätt. Och detta gäller förstås alla tänkbara grupper!
Utforskarstadiet
Det kan ju också vara så att de många wiccaner jag har stött på har varit ganska nya inom wicca. De kanske hade läst några böcker, utövat ett tag men av en eller annan anledning låtit det rinna ut i sanden därför att de inte fick ut så mycket av det. Men ändå inte velat släppa det helt.
Svårigheter i utövandet
Den här punkten hör ihop med de två övre. Det kanske handlar om en solitär utövare som kommit en bit över utforskarstadiet men stött på problem av något slag. Dessa problem eller svårigheter upplevs inte som överkomliga att lösa utan hjälp, hjälp man alltså inte har tillgång till.
Ostrukturerat och kravlöst
Det här tror jag är den största boven i dramat: wicca kan uppfattas som ostrukturerat men framför allt kravlöst. Och vad händer när folk inte upplever att det finns krav eller tydliga riktlinjer, jo man börjar att tumma på strukturen. För vad gör det egentligen om man struntar i att fira en eller annan högtid? Förmodligen blir konsekvensen att man vid årets slut bara har firat ungefär tre av åtta högtider. I förlängningen urholkas kopplingen till årshjulet och naturens växlingar.
Ofta har jag önskat att wicca hade tydligare ramar och att jag tidigare hade ingått i en strukturerad gemenskap. Jag kan bli lite trött och irriterad på wiccaner som lovordar wicca som en man-kan-göra-lite-hur-man-vill-religion. Om alla skulle göra lite som de ville, vad skulle det då bli av wicca?! Skulle det som utgör wicca finnas då? Vad är det egentligen som utgör wicca? Enligt mig är yttre ramar en stor del av detta, då jag tror att det yttre avspeglar det inre och tvärt om.
Jag ska avsluta med några ord av min kloke man:
När man serveras ett smårgåsbord med för många val tappar man aptiten.
Väldigt intressanta funderinga.
Jag tror mycket att det har med att man får Wicca presenterat för sig som "ett smörgåsbord". Jag har länge uppfattat Wicca som en oseriös religion, New Age-tjaffs utan just struktur och viktiga, fasta traditioner (som åshjulet, som du säger, kan hoppas över lite här och var i vissa fall). Jag har ändrat uppfattning men det var så jag uppfattade Wicca första åren när jag "visste vad det var".
Jag tror att denna oseriositet kan ha med att Wicca är en så liten religion idag. Man kan säga att man är Wicca, folk kan ta en seriöst eller oseriöst men det är lixom okey att "utforska" och det är lika okey att "lägga det på is" (som jag kan tycka är något väldigt dåligt för någon som kallar sig religiös, är man religiös så uttövar man sin tro, lever i den på ett eller annat sätt ...). Om man är aktiv inom covens eller inte göra ritualer och liknande hela tiden kan väl så vara ...
Man är Wicca, eller så är man inte Wicca. Precis som man är muslim eller inte är muslim. Hur religiös man är varierar men ens tro kan man för fan inte "lägga på is"! Oo
/Sarah
Tack för dina tankar och åsikter, Sarah! :)
Mycket kloka ord! Dock tror jag att ganska många möter svårigheter/motgångar när det kommer till sin religion, inte bara wiccaner. Jag har en kompis som är muslim. Under en tid kunde han inte utföra sina böner eftersom han hade väldig värk i sina knän, och då är det väl mer än förståeligt att han tog en paus från det.
Jag skulle snarare säga det såhär, antingen så är man troende, eller så är man inte troende. Ens tro kan fortfarande vara väldigt stark även om man inte aktivt utövar sin religion. Visst blir det lättare om man är aktiv, men jag tror att man kan möta motgångar i livet som gör att man blir väldigt "avtrubbad". Det kanske inte alls har med religionen i sig att göra, men den får ändå på något sätt "gå åt sidan", så att man kan ägna sig helhjärtat åt att resa sig från motgången. Det bästa vore väl givetvis att hämta styrka från sin tro, men det är nog inte alls alla som gör det.
Haha, det där kanske blev förvirrande, men jag hoppas du förstår hur jag menade! :)
Emma: Jag förstår vad du menar. Många bra poänger i det du skriver som jag ska ta till mig! :)
Hittade hit ganska nyligen, men inte vågar kommentera. :)
Jag tycker att det är en intressant frågeställning. Är man religiös och troende, så tycker jag inte att man en dag bara kan lägga sin tro på is, oavsett vilken religion som helst. Man blir ju inte mindre troende, om man som muslim inte ber 5gånger om dagen, eller om man som wicca inte firar Imbolc t.ex.
Det kommer ju alltid perioder, då vardagen tar över och man hinner inte med att utöva sin religion, som man önskar. Men ordet "paus" tycker jag låter så otroligt fel. Kanske för att jag kopplar samman det med att man tvivlar, känner sig osäker på sin religion. Har man valt en tro, så är man väl säker på sina känslor och tankar omkring den?
Jag själv är inte troende, men finner Wicca väldigt intressant. Har alltid känt en stor dragningskraft till den religionen. Men det har aldrig utvecklats till något mer.