I huvudet kämpar jag fortfarande med att försöka definiera det odefinierbara. Jag vet inte riktigt varför jag fortsätter, men jag kan inte sluta. Det maler och maler och handlar förstås fortfarande om Guden och Gudinnan och hur jag uppfattar dem. Det går lite upp och ner kan jag säga, för inget är fixerat än, vilket är både frustrerande och spännande.

Tidigare har jag alltid hållit fast vid att alla gudinnor är aspekter av en Gudinna och vise versa med alla gudar. Men jag börjar mer och mer känna att de inte alls bara är aspekter, utan separata entiteter.

Men sedan tar det lite stopp. Jag tror att Guden och Gudinnan alltid är mer än vår föreställning av dem, de är mer än vi någonsin kan uppfatta. Men på grund av det har jag ibland svårt att se dem som en mäktig kraft utanför mig själv. Det här säger jag ärligt, fast det bär emot. Det är lättare att se dem som psykiska processer, eller delar av mig själv. Men samtidigt har jag ju haft upplevelser som säger emot det, det är snarare någon del av mitt medvetande som stretar emot.

Det är många pusselbitar som måste hitta ställena där de hakar i varandra. Jag fortsätter att lägga pusslet och till slut kanske jag får se en vacker bild framträda. Men det kommer fortfarande att finnas en verklighet bortom dess fyrkantiga form.