Storytelling
Jag ser mig själv gående på en äng, vinden blåser i mitt långa hår, det höga gräset smeker mina vader. En häst vandrar vid min sida. Jag vandrar... Jag är på en hög kulle. Under mig ser jag ett slott. Folk myllrar där nere, men jag har ingen affär med dem, deras liv berör inte mitt. Jag vänder och går tillbaka. Jag rider tillbaka, jag spränger fram i vild galopp över heden. Jag känner mig fri och obunden. Jag är ung och jag är stark.
Jag kommer tillbaka till mitt hem och där finns bara precis vad jag behöver, precis vad jag behöver för att överleva. Jag har ett tak över mitt huvud, jag har en dörr mot omvärlden. Jag städar där inne i mitt lilla hus och jag nynnar på en melodi. Hästen vandrar iväg för att återkomma när jag behöver honom.
Det kommer en man och knackar på min dörr. Han lutar sig djupt över sin stav och hans vita hår och skägg är långt. Han sätter sig vid min härd och jag ger honom varmt te att dricka. Han pratar med mig och får mig att skratta. Han berättar historier och mina ögon faller ihop till slut av trötthet. Jag drömmer märkliga drömmar, drömmar om moln som flyr över himlen och väsen som reser sig ur havet. Jag känner mig både rädd och vördnadsfull. Ett kvinnligt väsen i havet, en röst som dånar likt ett vattenfall. Jag känner sältan i luften.
Och så vaknar jag i min stuga igen. Mannen är borta. Det ligger ett papper där han satt, som han har skrivit något på. "Jag hoppas att dina drömmar var goda. Jag finns under den stora eken om du vill träffa mig."
Jag kommer tillbaka till mitt hem och där finns bara precis vad jag behöver, precis vad jag behöver för att överleva. Jag har ett tak över mitt huvud, jag har en dörr mot omvärlden. Jag städar där inne i mitt lilla hus och jag nynnar på en melodi. Hästen vandrar iväg för att återkomma när jag behöver honom.
Det kommer en man och knackar på min dörr. Han lutar sig djupt över sin stav och hans vita hår och skägg är långt. Han sätter sig vid min härd och jag ger honom varmt te att dricka. Han pratar med mig och får mig att skratta. Han berättar historier och mina ögon faller ihop till slut av trötthet. Jag drömmer märkliga drömmar, drömmar om moln som flyr över himlen och väsen som reser sig ur havet. Jag känner mig både rädd och vördnadsfull. Ett kvinnligt väsen i havet, en röst som dånar likt ett vattenfall. Jag känner sältan i luften.
Och så vaknar jag i min stuga igen. Mannen är borta. Det ligger ett papper där han satt, som han har skrivit något på. "Jag hoppas att dina drömmar var goda. Jag finns under den stora eken om du vill träffa mig."
Kommentarer
Postat av: Sarah
sv: de är rätt så gamla från slutet av 1900-talet typ! :)
Trackback