Katten
Nu har det varit tyst här i några dagar, det blir ju så ibland. Jag besökte hemtrakterna i helgen för inflyttningsfest hos de nygifta, och fick veta att det minsann hade såtts ett alldeles speciellt litet frö vid Imbolc... Så roligt! :)
När vi kom hem i söndags märkte jag på en gång att det var något fel på ena katten. När han kom in såg han rätt förvirrad ut och bara stod och tittade på mig, som om han inte riktigt kände igen mig. Jag tänkte inte så mycket på det då, och han åt som vanligt.
Men när vi släppte in katterna i går var han som en zombie, han var jättetrött, åt inte och gav knappt någon respons. Han ville bara sova. Jag ballade ur totalt, förmodligen eftersom min farfars begravning är imorgon och det gjorde mig nog extra känslig. Men jag klarar inte av tanken på att förlora min älskade katt, det får bara inte hända, i alla fall inte än. Jag gick till jobbet på kvällen med en stor klump i magen. När jag kom hem tvingade jag i honom lite vatten med en sked, och han sov inne. Nu på morgonen var han lite piggare och ville till och med gå ett varv runt huset. Det var första gången han har jamat på ett dygn. Men nu ligger han och sover igen.
Maken ringde veterinären, men de hade inte tid att ta emot honom på det vanliga stället, så vi ska till ett helt okänt. Det känns lite nervöst. Vid en gissning trodde de att han kanske hade ätit något djur och fått salmonella. Det är något som kroppen kan bekämpa själv, men han måste ju äta och dricka. Förhoppningsvis vet vi mer i eftermiddag.
Det skär verkligen i hjärtat när ens älsklingar inte mår något bra! Och det känns otänkbart att lämna honom när han mår dåligt för att åka på farfars begravning, hur tusan gör jag med det?!
Min förra katt, Luffy, betedde sig liknande och vi ringde vet. De sa att situationen var akut och att han troligtvis hade feber. Men de kunde inte heller ta emot honom så vi åkte ca 12 mil med honom till Vännäs och de konstaterade att han troligtvis hade ett sår på ryggen (visade lite tecken på smärta där) och blivit sjuk av smutsen från en annan katts klor (troligtvis hade han slagits fast han var en lugnt katt och aldrig kom med sår). Han fick antibiotika och dagen efter var han nästan som vanligt.
Han fick äta medicin några dagar, vara inne och allt löste sig bra. Så, något litet kan göra en katt mycket sjuk. Låt honom inte gå ut! De vill gärna gömma sig när de är sjuka och då stanna där och inte kom in igen... (måste han ut och göra behov, följ med honom)
Jag håller tummarna för att allt löser så smidigt som det gjorde för oss. Kan du inte skaffa kattvakt under begravningen? (om inte och du vill fara, håll katten inne och på ett varmt ställe med tillgång till vatten)
Healing och kärlek!
Vad underbart för dina vänner, verkligen passande vid Imbolc...:)
Hoppas verkligen inte att det är något allvarligt med kissen din, fruktansvärt när ens djur mår dåligt...de kan ju inte förklara...:(
Håller tummarna för att allt blir bra.
Kram!
Usch, hoppas att det inte är något allvarligt med honom.
Tur att du skrev på Facebook hur det gick för honom, mår han helt bra nu?
Så sorgligt att höra om din farfar, det är jobbigt hur mycket man än försöker intala sig att döden är en del av livet. Jag tål knappt att tänka på döden och vill inte att den ska drabba varken människor eller djur som jag känner och har starka band till.
Sorry om jag missat nåt nu, men jag har inte läst bloggar på ett tag och håller på för fullt med att läsa ikapp nu :-)
Kram på dig!