Inte död
Nej, jag dog inte i Japan, även om det kanske verkat så. :) Semestern var jättebra, och både jag och maken åker gärna tillbaka någon gång. Rent religiöst så besökte vi både buddhistiska tempel och shinto-tempel, men inget av dem rörde något inom mig. Vad som däremot lämnade mig stum, var skönheten hos bergen i Hakone.
(Inte min bild, men här i krokarna var vi, med Fujiberget i bakgrunden.)
Mitt eget utövande rullar på i samma gamla spår, det finns inte så mycket att säga. Jag vet att jag har skrivit om det här förut, men jag trodde verkligen att jag skulle befinna mig någon annanstans nu. Jag är 29 år och praktiserar till övervägande del ensam. Jag saknar gemenskap, att få fördjupa mig i kunskap och tro med andra. Och att få föra vidare till andra vad jag själv har fått ta del av. Men nu ska jag inte sitta här och gnälla, det är bättre att vara tacksam för det man har och har haft! ;)