wicca and all things awesome -

Dans-dröm

I natt drömde jag förresten att jag skulle magdansa mig runt en sjö! Där ser ni, jag har inte bara mardrömmar! :D

En hemsk dröm

Suck! Jag vaknade med fullskalig huvudvärk och ömma axlar och nacke. Dessutom mådde jag dåligt efter en obehaglig passage i en annars spännande dröm.

I drömmen hade jag varit ute på landet, i ett hus vid en sjö. Jag var där med en präst och en prästinna. Prästen hade kort mörkt hår och kort mörkt helskägg och en lång svart dräkt. Vid ett tillfälle stod han ute i sjön, som var långgrund. Det var en sådan vacker bild när han stod där, med det speglande vattnet under sig och den blå solvarma himlen över sig. Jag tänkte att jag var tvungen att hålla kvar intrycket, så att jag kunde måla av honom senare.

Han gick in mot stranden och fram till mig och prästinnan. Hon berättade att jag hade tänkt byta kraftnamn. Han frågade vilket och jag sa det. Då berättade han att han hade känt en kvinna med det namnet, räknade upp hennes egenskaper, och sa att det var skönt att se att hennes själ levde vidare.

Senare på kvällen skulle vi ha en ritual. Nej usch, jag kan faktiskt inte skriva detaljerat om det här, för det är för hemskt. Jag skäms för att jag över huvud taget har drömt det, men jag dödade mina katter. Medan jag gjorde det kände jag ingenting, men sedan var det som att det slog mig, som om ett mer vardagligt medvetande trängde sig igenom. Jag gick till en toalett, vred igång kranarna och började gråta. Jag grät och grät och såg mig i spegeln, där mina ögon lyste tillbaka mot mig. Sedan vaknade jag som sagt med huvudvärken.

Dröm: gas

Jag ska strax åka till universitetet, men var tvungen att skriva av mig om nattens dröm. Den var minst sagt disturbing. :(

Så, okej jag befinner mig i någon slags källare med Hitler (fast honom såg jag aldrig, det var någon underhuggare som hojtade ut order). Jag är en man i trettioårsåldern och iklädd en sådan när typisk naziskuniform. Runt omkring mig finns män i min ålder, klädda på samma sätt. Jag står i slutet av trappan upp från källaren, när en order ges och någon form av gas släpps ut. Min uppgift är att ta mig uppför trappan -- jag har tydligen fått något slags vaccin mot gasen -- och rapportera läget till några andra. Men de som står i trappan har inte fått något vaccin, de är själva experimentet. Män som är yngre än jag. Jag försöker ta mig förbi dem i trappan, men de har plötsligt stelnat till och står vita och orörliga. Trappan är brant och smal, de ramlar nästan över mig när jag desperat knuffar mig förbi. De står upp fast de redan har dött och huden på någras ansikten har dragits tillbaka så att de nästan ser ut som skelett. Det känns omöjligt att komma förbi dem och det känns som att jag ska drunkna i ett hav av lik...


Låter trevligt va?!

Knivar och blod

Nu är jag tillbaka efter lite julfirande med släkten. Det har varit lugnt och skönt, alldeles utmärkt. Har fått lite smått och gott i julklapp, bland annat:

* Dvd, Värsta språket
* Dvd, Stenristarna
* Cd, Deine Lakaien "20 Years of Electronic Avantgarde"
* Presentkort på IKEA
* Mjöd
* Pengar
Etc. :)

Den roligaste klappen jag gav bort var en bok som heter "Onda pingviner". Den kan jag rekommendera, haha!

Vad jag egentligen tänkte skriva om var min dröm i förrgår. Jag kan drömma så brutala drömmar! Den senaste tiden har det varit mycket knivar och blod, så också nu. I drömmen hade jag en vän som hade blivit våldtagen av en pedofil. När hon skulle tala ut om händelsen med en psykolog, lustmördade han henne. Senare dök denne man upp i mitt kök och berättade vad han hade gjort med min vän. Jag blev utom mig, galen av raseri. Jag tog upp vår brödkniv och attackerade honom, eftersom jag var livrädd för att han skulle göra samma sak mot mig. Han log, och någonstans visste jag att jag egentligen inte kunde lyckas. Men då bad jag i drömmen att snälla, snälla låt mig lyckas skada honom! Jag körde då in kniven i magen på honom och i drömmens ojämförliga tankebanor tänkte jag att jag var tvungen att skada så många inre organ som möjligt. Jag drog då ut kniven lite, riktade den uppåt och högg igen. Nice, very nice.

Ja, det är bra underligt med drömmar, eller hur? Man undrar ofta vad de vill säga.

Dröm

OK, nu ska jag plåga er med ännu en dröm, denna från föregående natt:

Jag befinner mig i ett rum i en stor borg tillsammans med en skock barn och en äldre, vacker kvinna. Hon är den som är ansvarig för barnens religiösa fostran och jag lär dem att strida. Själv är jag en stark, vithårig man i övre medelåldern. Barnen är kring 10-11 år gamla och mestadels pojkar, av vad jag kan se. Nu är alla dock upprörda och oroliga, eftersom de kristna männen är på väg att storma oss. Kvinnan tar med sig barnen och flyr via en utgång. Genom ett fönster ser jag hennes blå kappa försvinna bort i mörkret med de vitklädda barnen i släptåg. Men plötsligt återvänder två pojkar och säger att de hellre vill följa mig. Jag inser att jag inte längre kan uppehålla fienden utan måste fly samman med barnen. Genom en annan dörr lyckas vi komma ut och vi springer. Det här är den värsta delen av drömmen, eftersom landskapet är vidsträckt och lätt att överblicka. Chansen att vi klarar oss osedda är inte stor. Jag manar på pojkarna och säger "Oroa er inte, jag har klarat mig undan i sådana här drömmar förr." 

Grön pyssling

Jag tror säkert att jag har skrivit om detta pinsamma någon gång tidigare. Jag har ständigt återkommande drömmar om en sak, och i natt hände det igen: Jag drömmer om toaletter! Och inte vilka toaletter som helst, utan offentliga sådana. Ofta mörka, smutsiga och rätt snuskiga. Med dörrar som inte går att stänga, folk som kikar in och obefintliga spolfunktioner... I natt fanns där också en grönaktig liten man, någon slags pyssling. Han varnade mig för kvinnan jag just träffat, sa att jag och mina bröder borde dra snabbast möjligt. Det var svält och den här kvinnan hade erbjudit oss någon form av jobb som jag inte trodde att vi kunde tacka nej till. Jag fick någon form av torrt gräs av pysslingen som jag gömde i min bh. Sedan gick jag ner till kvinnan, som var precis lika skräckinjagande som Snövit i Rammsteins video Sonne(!). Jag minns inte hur resten av drömmen fortlöpte, men jag har en känsla av att vi lyckades köra därifrån i en bil.

(Jag vågar förresten inte tänka på vad Freud hade sagt om mina toalett-drömmar. Att jag var hysterisk allra minst!)


Nu när jag minns det måste jag skriva om en annan konstig och lite smårolig dröm jag hade för några dagar sedan. Det första jag såg i drömmen var djur. Massor av djur! Det var giraffer, rävar, hästar mm. Sedan red jag plötsligt genom en vacker skog. Eller ja, jag red inte... Jag åkte efter hästen på ett litet bord! Det var en rätt skumpig resa vill jag lova. Framför mig på den lilla skogsstigen kom en man åkandes och när vi passerade varandra skämdes jag något oerhört för att jag inte hade hjul på mitt åkdon, så mycket att jag var tvungen att vända bort blicken. Efter en stund åkte vi in i en tunnel som det inte fanns någon väg ut ur. Plötsligt kunde hästen tala och föreslog att han skulle sparka ett hål någonstans. Jag blev förfärad, inte för att kusen hade börjat snacka, utan för att här skulle minsann ingenting förstöras! Jag hittade ett stort hål som dock var över min huvudhöjd och där skulle hästen försöka ta sig igenom. Oturligt nog vaknade jag innan han hann försöka. :)

Dröm: Gladiatorer

Ojoj, jag vaknade just från en småläskig dröm. Jag var en liten pojke som red runt på en stor, brun björn och vi kunde prata med varandra. Plötsligt så var jag i lag med en flicka och vi skulle slåss mot en annan flicka och pojke i någon tävling. Flickan kände jag och ville inte alls slåss mot. Detta var en tävling på liv och död, som för gladiatorerna. Så jag fokuserade på pojken. Han var väldigt kaxig, trodde inte alls att jag skulle våga göra honom något. Han pratade hela tiden, skämtade, retades, samtidigt som han slog mot mig med sina vapen. Jag stängde av alla ljud och koncentrerade mig på att lära mig hans mönster, hans räckvidd. Till slut stötte jag emot honom och drog min dolk lång in, sedan hela vägen, in i hans bröstkorg. Förvåningen spred sig över hans ansikte, en pojkes ansikte, när kroppen föll ihop. Jag gick fram till mannen som höll i tävlingen. Jag bönade och bad om att få slippa döda min vän som jag tyckte så mycket om. Sedan vaknade jag turligt nog.

"Jag älskar forn sed!"

Vad lustigt det känns i efterhand när man som wiccan drömmer att man utropar "Jag älskar forn sed!" samtidigt som man vid en sjö just ska vara med om någon ceremoni. I nästa kast står man plötsligt på en scen i en skönhetstävling (självfallet har jag även blivit blond), där momentet som väntar är att stå och locka håret med ena handen samtidigt som man med den andra håller en mikrofon. Vilken låt som helst kan komma och då förväntas man sjunga med. Innan min låt kom igång försökte jag vara lite rolig för publiken -- ifall jag inte alls skulle känna igen låten kunde jag åtminstone plocka några humorpoäng -- genom att peka menande mellan locktången och mitt hår. I högtalaren ropades det upp att det skulle vara en duett mellan Céline Dion och någon mer. Ooops! tänkte jag och stålsatte mig. Men istället kom Per Gessles "Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)" och jag lyckades faktiskt knipa några rader, samtidigt som jag rullade någon hårslinga lite halvengagerat. Jag tyckte mig se mammas stolta ansikte i publiken.

Efter att ha vaknat ur ett sådant dröm-medley kände jag att en stor kopp varm choklad med vispgrädde var på sin plats. ;)

Mardrömmar

Usch, inatt hade jag två mardrömmar som var skräckinjagande och blodiga. Jag verkar vara inne i en period då jag drömmer mardrömmar och inte är det så speciellt roligt. I slutet av sista drömmen hade jag ihjäl min man, skar halsen av honom med en väldigt slö kniv. Varför drömmen man så här hemska saker?! Och varför kan man aldrig slå 112 i drömmen? Det här var andra gången jag misslyckades, jag fick bara fram två smileys på skärmen. :/

Klippet här nedan är gruppen Omnia som har gjort en väldigt fin tolkning av Edgar Allan Poe´s dikt "The Raven".


Hipp hipp



Just nu njuter jag av mina sista timmar som 23 år, för imorgon blir jag gammal... igen. :) Jag har börjat tycka lite illa om att fylla år faktiskt, men jaja, det finns ju inte direkt något att göra åt saken eller hur? Jag och min man ska åka och äta tårta någonstans, så det blir lite kalaskänsla. Min övriga familj har tagit för vana att vara bortresta kring min födelsedag. Jag har ingen lust att fira mer storslaget än med en fika dock. Kanske när jag fyller 25? För att inte tala om 30.

Min fina staty som min man betalade kom i måndags. Nu står den på altaret och är så fin, så fin. Bild på mitt Lughnasadh-dekorerade altare kommer inom kort, det blev fint i år. :) Min mamma kom igår och gav mig tre presentkort i lite olika butiker nere på stan, så de ska jag roa mig med att förbruka någon dag. Av min svärmor fick jag för ca en månad sedan en för tidig present i form av en väska. Just det, jag fick ett par knähöga strumpor av min man också som jag ville ha från Indiska. ;) Hoppas jag får lite pengar av någon så jag kan beställa rökelse från Starchild.

I natt hade jag en märklig dröm fylld av djur. Jag drömde att vi var lite folk vid en stugby eller liknande, ute i skogen. Vid parkeringen flög plötsligt en enorm korp ner och satte sig på marken. Någon hojtade till och jag gick närmre för att kolla, den var verkligen jättestor! Några ögonblick senare satt jag i en bil och såg ut genom ett fönster. Då såg jag en korp i en bil, också den korpen var enorm. Munnen var öppen och jag såg nästan rätt in. Kanske inbillade jag mig att den skrek också. Det hela var mycket märkligt. Bilen körde vidare, en ung tjej satt i förarsätet. Vi skulle just åka in under en liten bro, då vi såg en björnhona komma ut med sina små ungar. Vi körde försiktigt, men råkade köra på den ena ungen. Jag blev alldeles kall och såg bakåt. Ungen låg och sprattlade vid vägkanten och levde uppenbarligen fortfarande. För att den skulle slippa lida backade tjejen och körde över den igen. Hon frågade hur den såg ut och jag svarade att den var alldeles platt och förmodligen död. Vi åkte vidare...

I dag var jag och maken ute i skogen och plockade blåbär, hallon och smultron. Jag är så otroligt glad att jag har en man som gärna följer med ut och gör sådana saker! När vi kom hem gjorde vi en underbar knäckig paj av det hela och tittade på ett avsnitt av Twin Peaks och Arkiv X.

Jahapp, nu ska jag fortsätta läsa den väldigt roliga boken Åskgudens son av Arto Paasilinna och sedan sova gott. God natt!


Lejondröm

Borde sätta fart nu eftersom jag ska ha massa bak gjort om bara några timmar. Men jag måste skriva om en konstig dröm jag hade i morse. Det blir väldigt fragmentariskt, för det var bara korta scener.

Gladiatorer på en arena. En av dem kastar stenar på motståndarna. Han kastar så hårt att stenarna går rakt igenom kropparna, blodet sprutar. Stenfigurer vaknar och skyddar gladiatorerna. Det är någon som får dem att vakna till liv, men jag vet inte vem. En kvinnlig gladiator står på arenan, ensam. Hon är ganska lång, väldigt smal och har lejonman. Hon lägger sig i en säng och ett lejon kommer och lägger sig bredvid. Hans stora tass försöker kväva henne och hon kämpar för att ta sig ur sängen, men blir tillbakadragen. Efter ett tag ligger hon alldeles stilla.

Drömmar är mystiska. Nu ska jag baka citronpaj.

Lesser walkabout

I förrgår hade jag en rätt mystisk dröm. Jag säger mystisk eftersom den var smått filosofisk. Eller något sådant. Jag var i ett tempel, delvis uthugget ur ett berg. Pelare, som jag skulle vilja säga var av lera, höll upp den del av templet som var utbyggt. Det var ett väldigt gammalt tempel, övergivet sedan länge, och sand fyllde golvet. Ett milt solljus lyste upp rummet jag var i medan jag vandrade framåt i sanden. Atmosfären var så lugn och fridfull. Sedan minns jag en kvinna i vitt, förmodligen en prästinna, som läste en text högt. Det kan ha varit en åkallan, eller en magisk ramsa. Den var på ett språk jag inte känner till, men en rad hörde jag: "I mitten av cirkeln ska du finna..." och sedan ett ord jag inte minns. Jag tror att det kan ha varit "frid". Efter det fick jag som en vision i drömmen. I templet såg jag en naken kvinna inuti en cirkel. Jag tror cirkeln var ritad i sanden och kvinnan låg framåtböjd som om hon kanske bad. Det var en vacker dröm...

I morgon ska jag ut på något som jag lite skämtsamt har kallat "Lesser Walkabout" här i rubriken. En liten vandring i skogen för att "finna mig själv".

Som om jag inte vore här hela tiden.

(Målning: Forest of Memories av Linda Meyer Browning)

Nyare inlägg