Ikväll firade jag mabon. Tyvärr blev det inte med covenet, utan ensam. Men det gick fint det också, det är skönt med stilla eftertanke. But first things first...

I går ringde Jessie och sa att vi skulle träffas idag på ett café. Jag visste ingenting, men tyckte det var spännande. Det visade sig att det var idag de skulle planera inför nästa stormöte. Haha, och där snubblar jag in på ett bananskal! Vi var fyra stycken och de andra var väldigt trevliga så vi hade en behaglig stund tillsammans. Nu måste jag ju nästan gå med i Vitkaförbundet också så jag kan komma på stormötet... Jag kommer även att träffa tjejerna och fira samhain (några dagar innan) och jag ska skriva åkallan. :-) Ska bli kul att sätta tänderna i.

Efter mötet åkte jag hemåt och jag och min man gick och handlade. När vi kom hem bytte jag om, packade och gav mig ut i skogen. Inget planerat. Solen var redan på väg ner och det kändes som att jag jagade den. Jag förmodar att folk har "jagat" solen i alla tider. :-)



Jag tog in på ett idrottsspår och letade mig djupare in i skogen. Jag avvek från stigen och begav mig uppåt, där solen lyste lite kraftigare. Hade svårt att hitta ett bra ställe, det första verkade ligga vid ett myrled. :-) Det andra syntes för väl från stigen. Jag gick uppåt igen och började precis prassla med en påse när en joggare sprang förbi nedanför. Hukade mig ner och kände mig en smula fånig; varför skulle jag gömma mig? Men det gjorde jag lik förbaskat och snart var han borta. När jag hade kommit en bit in i ritualen hörde jag någon hosta nedanför. Undrar om det var någon som stod och lyssnade eller bara passerade förbi? Jag satt då ner så jag såg ingenting. Jag brydde mig inte så mycket utan sänkte bara rösten.

Hur skär man ett äpple itu så att kärnhuset bildar en femuddig stjärna? Jag lyckas aldrig! :-)

Var välsignade