I går var det Litha (sommarsolståndet), årets längsta dag. Jag har funnit många förklaringar till vad Litha skulle betyda; allt från helt enkelt "midsommar", till något i stil med att "solen står stilla", och "mild". Oavsett vad så firar man att solen och Guden har nått sin högsta punkt och starkaste kraft. Jag tycker att det finns ett vemodigt drag kring denna högtid, en påminnelse om att "underbart är kort". För nu vänder det faktiskt igen och dagarna börjar minska i längd, även fast vi förstås fortfarande har en ljus tid framför oss.

Jag hade inte förberett något speciellt i går, utan gjorde bara i ordning altaret och hade en kort ritual på kvällen. Så här såg mitt altare ut innan ritualen började.

(Blommorna ser lite överblommade ut, jag plockade dem i mörkret så jag kunde inte välja de vackraste, haha!)

Lite spännande var att när jag skulle dra en runa för den närmsta tiden, fick jag den tomma (ja alla traditionalister, jag kör med en tom runa! :)). Då känns det ju extra spännande att fundera på vad som väntar kring hörnet...

Min egentliga tanke var egentligen att under dagen ha gått ut i skogen för ritualen, men det regnade större delen så det var inget lockande. Även i dag har det kommit skurar, men kanske i kväll om andan faller på...

Hej vänner!

Nu är jag hemkommen från det vackra Sörmland och är full med allergi. Näsan kittlar, rinner och nyser. Usch, vad jobbigt det är! Men jag är glad ändå, för jag är ledig imorgon också, sedan börjar jag jobba på äldreboendet. Efter att ha gått bredvid fyra gånger och gått på förflyttningsteknik så känns det bättre. Lite osäkert och trevande fortfarande, men jag fixar det. Jag trivs faktiskt ganska bra!

I dag när vi var hos min svärmor fick jag henne faktiskt att toppa mitt hår. Det har varit slitet så länge och jag har inte klippt mig sedan oktober. :-S Tar mig aldrig råd att gå till en frisör. Det är så skönt nu att dra fingrarna genom håret och känna att inget är strävt, utan jämnt och fint. Så borde det alltid vara. Vi kollade på hus i Dalarna också, dit jag och min man vill flytta så småningom. Det fanns så fina och jag blev så sugen!

Efter mitt förra blogginlägg gick jag in i sovrummet till mitt altare och tände ljusen och satte mig. Utrymmet framför Isis-statyn pryddes med rosenblad och hasselnötter, som fick vara symboler för Gudinnan och Guden. Det blev riktigt fint och stämningsfullt och jag kände absolut inget dåligt samvete över att inte ha ordnat någon egentlig ritual! Det kändes helt rätt just då och det var det viktiga.

Så, nu är det dags att blogga en stund igen.

Var som sagt i Jkpg förra helgen och var med om en ordinering. Kändes kul att vara med redan från början, hela vägen. Det blev en helt annan grej, speciellt som det inte var jag som utsattes för den. :-) Har försökt skriva om upplevelsen i min BoS, men det har inte flutit på än. Och jag är rädd för att skriva för mycket här, så jag ska försöka fixa det sen. Det är ju tråkigt att glömma bort, man vill ju föreviga ögonblicken. Det var iallafall jättemysigt att träffa alla igen, de är så trevliga och jag känner mig välsignad för att de finns i mitt liv. Även om vi inte träffas så ofta har de blivit en viktig del i min tillvaro, starka influenser.

Handfästningen börjar närma sig, jag borde skaffa en sån där "countdown-grej". Börjar bli nervös, det är ju en del som ska fixas, klänningen ska bland annat sys och jag börjar få kalla fötter över det. Letar runt efter någon att köpa istället men jag har väl inte sådan tur. :-P I går ringde min mamma och sa att hon hade något tråkigt att berätta. Det var att min mormor inte tänkte komma. Lyckligtvis upplever inte jag det som tråkigt, utan blev istället bara lättad. Jag bjöd henne bara för att vara snäll, men nu hade hon fått för sig att vi inte hade bjudit hennes "pojkvän", bara för att han inte hade fått en separat inbjudan. Så hon kände sig väldigt förnärmad. Och bara det att hon inte kan ringa och fråga, utan istället bara gnäller bakom min rygg gör mig irriterad. Vi hade hela tiden tänkt att han skulle komma och tyckte det var självklart, så vill hon hoppa på första bästa grej att klaga på så varsågod. Inga andra respektive fick separata inbjudningar, men hon förväntar sig att vi ska ringa och göra avbön. I helvete heller! Jag tvår mina händer över den människan. Till och med min egen mamma tyckte att jag skulle släppa det och då gör jag det. Jag har ändå inte pratat med henne på över fyra månader. Hon är rent ut sagt otrevlig och jag vill inte ha sådana människor i mitt liv. Det behöver jag inte.


I dag är det sommarsolståndet, litha. När jag vaknade var det regnigt och grått och min entusiasm slocknade snabbt. Hur motiverande är det att fira solens höjdpunkt när man inte ens ser den?! Dessutom har jag varit så trött hela dagen... Jag önskar att jag kunde vara "duktigare", som Mana brukar skriva men det kan vara förbaskat svårt! Absolut när man är ensam. Jag skulle egentligen ha firat litha med mitt coven (att skriva "mitt coven" känns lika stort och overkligt som att skriva "min man"!) när jag var där, men det blev för tajt med tiden så vi fokuserade vår energi på ordineringen istället vilket jag kände var helt rätt. Nu kom jag på att borde ha skickat ett sms till iallafall Cheddar (som jag skämtsamt kallar henne, det finns en skojig historia varför) och önskat en trevlig litha. Jaja... Jag har iallafall dekorerat om på mitt altare och slängt de hiskligt gamla blommorna. Jag var tvungen att gå ut på balkongen med altarduken och ruska av de lila bladen som fallit av. Tillsammans med dem försvann också en del damm och gamla energier. Det är härligt att ruska om i saker som har legat länge och se hur de berörs av ny luft och får ny form. Som tankar.

När jag har bloggat färdigt och lyssnat klart på Vangelis underbara Mythodea (sök på YouTube!!!) ska jag sätta mig vid altaret en stund och tänka och känna. Så får vi se vad som kommer fram.

För närvarande håller jag på och läser vad jag tror är senaste delen av bokserien Jarastavens vandring, den heter Livets källa. Tror det är bok nr sju. Serien är väldigt bra iallafall. Visst, den må vara lite klyschéartad och inte så suuuuuperbra skriven, men den är spännande och man vill hela tiden läsa mer. Det är viktigare tycker jag. En bok kan ju ha ett väldigt bra språk men vara fruktansvärt ointressant! Fast nu börjar jag ledsna lite på alla olyckor som händer, nu kan det gärna få en upplösning snart. Att röra sig i en värld befolkad av völvor, magi och järtecken är iallafall ett trevligt tidsfördriv. ;-) Nu vill jag vara läsa ut den (eller någon annan bok) så jag har något att skriva i min läsdagbok! Jag är en långsam själ. Haha.

Jag har för övrigt varit duktig i dag och börjat skriva en receptbok. Jag skriver in mina favoritrecept i en skrivbok, så har jag något att kolla på när inspirationen tryter. Jag är ganska dålig på att laga mat och hämtar en del recept från Internet. (Men det ska väl erkännas att jag mest har kakrecept än så länge.) Ofta skriver jag ner receptet på det papper som ligger närmast, så min man har gnällt lite över lösa papper som ligger här och var och skräpar. Men nu är jag så organiserad så.

Jag fick tillbaka min portfolio från universitetet i dag. På natten hade jag drömt att jag fick VG, men tyvärr blev det "bara" ett G. Jag känner mig lite förvånad, eftersom alla omdömen var så positiva. Dessutom kunde jag se att det stod ett VG på raden, utsuddat...

Över midsommar åker vi bort till min mans familj. Funderar på att ta med en tarotkortlek och spå hans systrar, de är lite intresserade, och så är ju tiden runt midsommar bra för sådana saker. Men jag känner mig så ringrostig så vi får se. Ska bli skönt att lämna staden ett tag iallafall och jag hoppas på fint väder!

Nu ska jag in och liva upp mitt altare.

Ikväll hade jag äntligen min sena litha-ritual. Men jag riktade mitt fokus mot sommarens kraft istället för litha specifikt. Jag hade väntat på att den rätta känslan skulle infinna sig. Vid sommarsolståndet hade jag tänkt fira under dagen men då var det regnigt och jag hade haft sådan lust att gå ut. Så min inspiration sjönk. Sedan skulle vi spela in vår musikvideo framåt kvällen. Då klarnade det upp och blev riktigt vackert på himlen, men då var jag som sagt upptagen. Det var ganska frustrerande och dagen efter åkte vi bort över helgen... Men ikväll blev det som sagt lite firande av!

Jag tog en kall dusch på kvällen och kände mig uppfriskad både till kropp och sinne. Jag satte på mig en klarblå klänning och gick ut i värmen för att hitta färska blommor till altaret. Då hade jag nog klart för mig att det skulle bli ritual av. Jag hittade sju sorters blommor och tog också en liten kvist med underbart doftande blommor från en buske. Sedan vandrade jag hem och satte blommorna i ett glas på altaret. Jag bytte ut gudinnestatyn mot min nya; en mörk kvinnofigur i gul klänning som håller ett fat med frukt över huvudet. Jag hade egentligen inte tänkt plocka fram den förrän vid lughnasad (första skördehögtiden), men jag tyckte den passade ganska bra nu också med tanke på allt vi redan nu kan få från jorden.

Jag renade statyn utomhus på balkongen i solskenet med salvia och sedan med vatten och salt. Jag fyllde bägaren med vatten och lade för en gångs skull kvasten och staven över altaret. Kvasten är mycket lång och ett tag låg den bara och balanserade på altaret. Men jag är envis, ibland så att jag råkar förstöra eller ha omkull saker för att jag aldrig ger mig vid sådana här tillfällen, så jag drog ut altaret från väggen tills kvasten balanserade jämt. Jag fick impulsen att skapa cirkeln på ett nytt sätt, genom att resa stenar i de fyra väderstrecken. Det verkade fungera bra och det är något jag funderar på att utveckla vidare. Har förmodligen redan gjorts, men, men. Tarotkortet jag drog fram till lughnasad blev elder of cups, alltså ännu mera vatten... :-D

Jag hade en väldigt trevlig stund vid altaret och atmosfären var lugn och kärleksfull. Jag skrev följande text som beskriver mycket vilka känslor som kom fram i mig då:

Ni är den ständiga sanningen
Den som aldrig kan beskrivas i ord
Den bara ÄR
Ni förändras aldrig
men samtidigt visar Ni mig ständigt nya ansikten
Ni är liv och död, givande och tagande
Era cykler återfinns i allt, också i mig
Med varje andetag jag tar förnimmer jag Er kraft och hela livet blir heligt och fantastiskt
Tänk, att jag får delta i all denna skönhet. Tänk, att jag är en del av Er livgivande dans!
Jag är en del av allt och allt är en del av mig, nu och för evigt
Aldrig skiljs vi åt och alltid får jag vandra i ljus och skugga

Tack för mitt liv, för Er gnista i mig!