I dag är det tre år sedan jag gjorde min självinitiering till prästinna, fast det känns som mycket längre sedan! För tre år sedan stod jag alltså naken (haha) i en skog och drog för första gången på mig min ritualdräkt. Det var en ovanligt varm septembermorgon tack och lov och efter ritualen så åt jag och min sambo mackor och drack vin. ;-) Väldigt speciellt ögonblick.

Ikväll var jag tvungen att dammsuga och jag bara kände hur stökigt det var i sovrummet för jag kom knappt åt tussarna. Så nu har jag städat och tänt massa rökelse och gjort det höstigt på altaret inför mabon, så nu känns det bättre. Har dock en del andra idéer som jag ska genomföra också. Medan jag städade lyssnade jag på Loreena McKennit och skrålade med, ytterst mysigt. Usch, jag försöker att ha en lugn och trevlig stund men det är inte lätt när man tänker på alla måsten inför morgondagen... :-(

Har varit och röstat och såklart. Det blev Miljöpartiet i år igen för jag tycker de för en vettig politik som går närmast mina egna tankar om hållbar utveckling etc. De allra flesta jag har pratat med har också tänkt rösta på dem så det ska bli spännande att se ikväll hur det gick! Min mamma överraskade mig storartat genom att inte alls vara intresserad i år så jag blev lite besviken. Demokrati bygger ju på aktiva medborgare, liksom. ;-)

Har haft fullt upp med studierna på sistone så det andliga har fått maka lite på sig. Håller dock på med ett riktigt stort projekt! Den tarotlek jag tycker bäst om just nu är Pagan Tarot så jag sitter och tolkar varje kort och skriver ner associationer. Det kommer ta år... Men det är ju jättenyttigt om man verkligen vill lära känna en lek. Jag har hittills kommit till kort 13 i stora arcanan. Funderar på att göra en hemsida till just den leken när jag är färdig så att andra som har den kan gå in och läsa och kanske få tolkningshjälp. Undrar om man kan fota varje kort och lägga in också, eller om det är olagligt? Njae, jag tror nog ingen far illa av det. På så vis kan ju andra som inte har just den leken också se varför jag har tolkat lite otraditionellt i vissa fall. Ibland när jag har suttit en längre stund och tolkat så har jag hamnat i ett slags flow, att jag glömmer tid och rum och bara skriver lite halvt omedvetet nästan. Det är en cool känsla och jag tror tolkningarna blir bra då också.

Nu har vår lilla familj fått ett nytt tillskott! I dag åkte jag (med hjälp av min pappa) och hämtade upp en liten kattfröken. Hon är till hälften norsk skogskatt och hon är mörkgrå/svart och långhårig. Redan i bilen märktes det hur hennes personlighet var. Efter några minuter var hon i full gång och skulle utforska bilen. En liten stund fick hon sitta på panelen och titta ut. Hon var extremt nyfiken men bilresan gick bra även fast jag var ett plågoris som stadigt höll fast henne. Jag var så elak att hon var tvungen att jama högt i protest några gånger, innan hon indignerad lade sig ner och halvsov. :-)

Men nu är hon hemkommen och trots att hon bara är ca 12 veckor verkar hon ha satt båda våra andra katter på plats. Hon har en väldig integritet och har morrat och fräst nästan oupphörligen. Ingen ska komma och sätta sig på henne inte! Vår kastrerade hankatt har varit mest nyfiken på henne och försökt närma sig, men han får sig alltid en rejäl avhyvling. Vår andra vuxna honkatt är skygg som vanligt och håller sig mest på avstånd för att slippa trubbel och slagsmål. Och vi som var rädda att de skulle vara aggressiva mot kattungen! Snarare tvärt om då. Undrar när lilla kissen lugnar ner sig? Hon är ganska kaxig ändå och stövlar omkring och utforskar med sin lurviga svans högt i skyn. Jag sa till min sambo förut att hela bibel-gänget har flyttat in nu. Vittra (hankatten) är som Adam, Isis (honkatten) är som Eva och nya katten är som Lilith! De är lite så till personligheten så det är fascinerande. Jag hade på förslag att döpa nya katten till Lilith men vi får se om husse tycker det är en bra idé eller ej.

Nej nu ska jag sova så jag orkar upp till morgondagens föreläsning.... *snark*

Hej där!

Nu har vi köpt en ny dator så den gamla står här inne i sovrummet under loftsängen. Klockan slog precis 00.00 och jag tände två ljus och jasminrökelse, så det är riktigt mysigt nu kan jag lova. Pojkvännen ser på Headbanger´s Ball så jag får rummet för mig själv, en riktig mysig stund när jag bara sitter och skriver, inlindad i en mjuk, grön filt.

Har lust att bara sitta här och filosofera en stund. Tänkte fundera lite över Mabon, nästa högtid. För mig är det en högtid då man tackar för allt man har fått under det gångna året; både det man har fått från jorden och det man har fått andligen. Då börjar man ju genast tänka: Vad har jag fått? Jag har haft tur, för jag har aldrig behövt vara hungrig under året. Speciellt kommer jag att tänka på den gången jag var vid det gamla järnvägsspåret, som jag har skrivit om tidigare. Den gången hittade jag både blåbär och smultron och kände mig väldigt tacksam över det.

Genom min utbildning så har jag fått mycket positivt till mig, jag har utvecklats mycket både som person och inom mitt valda yrke. Det ger självklart en djup tillfredsställelse, men tyvärr så har jag inte gjort något ordentligt för att uppmärksamma mina framsteg. Kanske är det det jag borde satsa på denna Mabon? Att tacka mig själv för allt jag faktiskt har lyckats med på egen hand som har gjort mitt liv bättre? Ja, så får det bli! Jag ska hylla och bekräfta mig själv, hur narcissistiskt det än må låta. ;-)

Jag är också tacksam för den upplyftande distanskursen i magi och häxkonst som jag gick några månader. Därifrån har jag fått med mig flera bra övningar att fortsätta med och en del nya tankar och infallsvinklar. Det var uppenbarligen något jag behövde!

Covenet jag har fått kontakt med är också något stort i mitt liv. Jag vaknade igår morse och medan jag låg där halvvaken så fylldes mitt inre av en djup värme när jag tänkte på det hela. Bara detta att ha fått kontakt med likasinnade och att de vill ha mig med känns fantastiskt. Jag antar att jag inte bör bygga upp för mycket fantasier om hur glassigt allt kommer bli, för det blir det förmodligen (och förhoppningsvis!) inte. Men jag hoppas att det kommer bli lagom utmanande på alla plan och att jag kommer lära mig mycket och utvecklas!

Mest tacksam kommer jag ändå alltid vara över kärleken. Vad ska man annars vara tacksam för?! "Om du inte hittar kärlek så hittar du ingenting" sa någon och kanske är det så? Jag har en underbar pojkvän och jag ska väl inte börja någon lång hyllninsvisa, men han sa definitivt ha sin plats i mitt mabonfirande. Ja, som omnämnd alltså. :-)

Nej, nu börjar ögonlocken bli väldigt tunga och det är dags att sluta.

Gudinnans frid.