Hade tänkt skriva ett väldigt trevligt blogginlägg men så ringde min pojkvän och jag blev upprörd. Han bara tjatar om massa saker som ska göras och tas om hand innan handfästningen - och till på köpet bjuder han över sin syster och hennes kille några dagar innan. Utan att fråga mig såklart! Jag påpekade: "Är det verkligen bra med tanke på att vi kommer ha så mycket att göra?" "Då får vi väl göra det innan", sa han. Då blev jag ännu mer stressad. Inte visste jag att det skulle vara så förbaskad tärande att förbereda en handfästning/bröllop. Ändå är det inte så hemskt mycket, jag kan inte ens föreställa mig hur mycket press det läggs på en när man planerar ett större bröllop. Det måste vara fruktansvärt! Det är väldigt tärande för relationen också, så jag är glad att vi åker till Paris efteråt. Hoppas man kan varva ner när man är där. Och inte nog med att systern kommer som sagt, vi har två spelningar nästa vecka också! Alltså, nu när det hopar sig så här förstår jag inte hur jag ska klara det! Jag känner mig jäkligt trängd just nu och ångesten blir inte mindre för att det går så segt med klänningen. Jag jobbade med ärmarna i 1,5 timme i förmiddags men kom ingenstans! Jag bara sydde och sprättade, sydde och sprättade... FAN!

Om en halvtimme måste jag springa till tåget för att hinna till jobbet, så detta får gå fort. :-)

Det gick inte så jättebra att vara ensam igår, det resulterade i alldeles för många chokladmuffins, för mycket datasittande och uppesittande. Skulle egentligen ha fortsatt att sy, men jag hade huvudvärk och kände mig således apatisk. Men idag gör jag ett nytt försök och det har börjat ganska lovande. Förmodligen beror det på att jag ska jobba och därför var tvungen att sätta lite fart redan från början. Trots att jag inte somnade förrän strax innan 03.00 kände jag mig pigg när klockan ringde vid 10.00.

Jag kände ett trängande behov att ringa min syster, eftersom jag hade drömt att hennes pojkvän gjorde slut via telefon med henne. Hon skulle också lämna bort sin katt dagen innan, så jag trodde att det var därför jag hade drömt om henne, för att jag inte hade ringt och pratat med henne om det. Jag tömde upp lite vatten i badkaret (hade bestämt igår kväll att jag skulle bada) och ringde från mobilen. Jag väckte henne visst, och efter att jag hade berättat om varför jag ringde, och drömmen, sa hon att hon skulle gå igenom dag för dag vad som hade hänt. Mycket riktigt hade hennes kille skickat ett sms på torsdagen om att han inte klarade av att ha ett förhållande och de hade pratat lite fram och tillbaka. Igår hade de iallafall bestämt att hon skulle åka ner till honom igen så att de kunde prata igenom det ordentligt (till saken hör ju att han bor i Tyskland). Jag hoppas verkligen att det löser sig för dem!

Jag vet inte om jag skrev om det här i bloggen, men för typ 2-3 månader sedan drömde jag att min mamma dejtade en äldre, gråhårig man med två barn och det visade sig stämma utan att hon någon gång hade nämnt det. Jag har aldrig sett mig själv som synsk eller medial på något sätt, utan snarare väldigt jordnära och djupt rotad i myllan, även om jag såklart har upplevt en del skumma saker. Men just den här typen av drömmar har jag aldrig haft. För ungefär fyra år sedan träffade jag en medial kvinna som sa att jag skulle börja få visioner och se saker, men det var inte förrän inom 10-15 år enligt henne. Däremot nämnde hon healingen som något som låg närmare i tiden.

Jag har aldrig velat vara medial. Tanken på att få veta saker i förväg, eller saker om andra man inte bör känna till, låter mer som en börda än en välsignelse. Såvida man inte kan komma på något sätt att hjälpa andra genom det. Men ska det komma så här spontant som i drömmar verkar det svårt. Eller så är drömmarna bara en slump, vad vet jag?

---

Dagens första kamp är iallafall utkämpad och det innebär att jag kom utanför dörren och gick och handlade. Har haft agorafobi rätt länge. Eller, jag är ju inte diagnosticerad eller så, men jag avskyr att gå ner på stan själv, eller till en mataffär. Känner mig så iakttagen. När jag går tillsammans med min man är det helt OK, för då känner jag mig trygg, men går jag själv är det alla taggar utåt. När jag kom hem dammsög jag och plockade ur diskmaskinen. Nu när jag har skrivit klart ska jag plocka in smutsdisken. Så som sagt, det är lovande än så länge. När jag kommer hem från jobbet ikväll ska jag diska från bakandet och matlagandet igår. Ska försöka lägga mig i bättre tid också.

Jaha, då ska jag väl bege mig. Önskar alla en trevlig dag.

Nu har jag hittat dagens roligaste citat, från ett gammalt diskussionsforum. Läs och begrunda:

**Lanfear**
Njae, jag har lagt av med wicca-grejen. Tänkte nog börja med Santeria istället, så fort jag har tagit reda på vad det är.

Haha, det var det skojigaste jag har läst på länge, men ändå finner jag att jag sitter och suckar...

I natt drömde jag att jag var på en marknad och gick till ett typiskt new age stånd, ni vet med kristaller, vindspel, rökelse och hela baletten. Framför ett skynke hängde en mask av ett mansansikte som gick i grönt och brunt. Efter ett tag började det att prata och jag satte mig ner och lyssnade medan jag var insvept i en vacker, mjuk filt. Jag har inget minne av vad han sa tyvärr, men jag tror att han fick en kropp också.  :-)

I dag är jag ledig eftersom jag tog ett extrapass igår. Woho! Jag bara latar mig och borde egentligen komma igång. SNART! Jag ska fortsätta sy min klänning till handfästningen och lite sånt. Måste också ringa och fixa med tårtor. Det är väl därför jag fortfarande sitter vid datorn, jag har telefonskräck.

Min kära man kommer jag nu att vara skild från i en hel vecka, eftersom han har åkt iväg för att jobba med sin pappa. Just nu känns det ganska bra, jag tänker på allt gott jag kan köpa hem och sitta och tugga på i min ensamhet. Men jag vet att senast ikväll kommer jag sakna honom något hemskt. Jag avskyr att vara ensam, men kanske är det något jag kan jobba på att komma över den här veckan? Bli lite mer självständig (även om jag redan har tagit stora kliv framåt på den fronten)? Nej, nu får jag slita mig!

Nu känns det som att det börjar rulla på lite mer med de där wiccaträffarna. Visserligen har Sacred Raven hoppat av för att wicca inte var något för honom, men jag och K är ju kvar och vi är nog båda ganska drivna. En tjej har hört av sig för att hon skulle flytta till stan i höst, en annan var intresserad och bor redan där och en annan som har hört av sig vet inte om än att vi har gått en kurs tillsammans på universitetet för ett år sedan. :-) Jag fick mailet igår så jag ska väl svara senare. Jag undrar hur hon kommer reagera? Vi gick i och för sig i skilda grupper, men sågs ibland. Jag minns att hon hade dödskalleörhängen vid samhain och talade lite om att det var "de dödas dag", och jag såg att hon hade en pentagramring. Så jag hade mina aningar, haha. Men jag frågade aldrig, det var något hos henne som fick mig att låta bli.

I mailet skrev hon iallafall att hon gick på pubmoot i en annan stad varje månad och träffade wiccaner från vitkaförbundet där. Jag som trodde att det pubmootet hade lagt ner! Annars hade jag ju åkt dit, men det är väl inte försent. Har aldrig sett någon reklam för det, så det var ju inte lätt att veta. Kanske kan vi träffas allihop någon gång? Har hört ganska mycket negativt om vitkaförbundet och det är mest därför jag inte har gått med. Har däremot allvarliga funderingar på att bli medlem i svenska grenen av Pagan Federation. Den känns lite mer seriös tycker jag.

Hur som helst är det kul att äntligen få lite svar på mina trevare på nätet, kul att det leder någonstans. Jag har ju en vision om att vi ska kunna utbyta tankar, idéer och ha spännande diskussioner. Många har ju aldrig ens träffat andra wiccaner i verkligheten och känner sig nog ganska ensamma. Gudarna ska veta att jag kände mig ensam innan jag hittade mitt coven! Jag tycker det är viktigt att få känna att man är en del av en gemenskap, även om man tillhör en sådan liten minoritet som wicca. Om jag kan bidra till att någon kan känna så är jag glad. :-)

Jag känner mig lite snurrig. Ena stunden känner jag mig fångad och andra stunden känner jag mig fri. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Allt är stort eller smått, vitt eller svart och upp eller ner. Ena stunden kan jag knappt andas och andra stunden känner jag min ande spränga kroppens gränser.

Kanske behöver jag bara sova?


Kort på kvasten kommer när jag känner att den är färdig, Mana. :-)

I dag på eftermiddagen gick jag och mannen faktiskt ut i skogen för att leta reda på lite nytt ris till min kvast/besom. Vi gick först längs med ån och där växte det pil, men det var ganska mycket annat folk där också. Det kändes olustigt att börja greja där och då, så vi gick vidare. Inne i skogen trodde vi inte att vi skulle finna något, men eftersom vi fortfarande var i närheten av ån fick vi till vår stora lycka syn på ett helt bestånd av pilträd!

Det första jag gjorde var att ställa mig vid trädet som stod lämpligast intill stigen. Jag slöt ögonen och frågade tyst trädet om jag fick använda dess grenar för att göra nytt ris till min kvast. I mitt huvud fick jag se vatten som rann och tolkade det som att trädet ville ha ett offer. Jag gick ner till ån och kupade mina händer som en skål. Försiktigt bar jag vattnet tillbaka till trädet och släppte det. Sedan frågade jag igen och denna gång tyckte jag mig känna ett välvilligt svar. Jag upptäckte att det på marken fanns massor med grenar som alldeles nyligen verkade ha ramlat ner, så det var ytterst lite jag behövde ta från själva trädet. Perfekt!

Så nu ikväll har jag pysslat med att försöka fixa till min kvast och den är riktigt fin. Det blev verkligen annorlunda än när jag hade björk. Jag hängde ner bjällror så nu låter det härligt när man sveper. Jag har ett vitt band lindat en bit och ska lägga till ett rött, så att det blir våra handfästningsfärger. :-)

Imorgon jobbar jag klockan 16-21, så jag får sovmorgon! Det är därför jag fortfarande är uppe trots att klockan snart är 01.00. Har lite dåligt samvete, men förhoppningsvis går det bra imorgon. Tänkte gå upp vid 09 så jag hinner med både frukost och lunch hemma. Haha. Imorgon har jag bredvidgång på en annan avdelning, så det är inte så mycket eget ansvar.

Och handfästningen närmar sig som sagt med stormsteg! På tisdag måste jag börja sy lite på min klänning...