Mabon 2013
Mabon
Spontanfirande
Som jag skrev tidigare, hade jag inte tänkt fira Mabon i år. Men i går när jag gick hem från jobbet (jag lyckades ta mig dit i går ja!) var vädret underbart och varmt och jag kände en överväldigande önskan att bege mig till skogs. Med tanke på att jag var dundersugen på att gå barfota, tycktes det idealiskt att ha ett försenat Mabon-firande.
Jag kom hem, läste förra årets ritual, bedömde att den funkade och packade en ryggsäck med lite grejer. Jag höll redskapen och övrigt på ett acceptabelt minimum denna gång, inte hälften av allt jag äger och har! Det blir ju så fruktansvärt tungt...
När jag stod på höjden och såg ner över min ritualplats log jag och utbrast i ett spontant: "Aaahhhh hemma!" Tyvärr märkte jag snart att myggen inte hade gett sig för i år, utan var hungriga som alltid. Och är det några som älskar mig så är det myggen...! Kylan och vätan i marken var inget problem, men när det bara sved runt anklarna och på fötterna av myggbett var jag tvungen att ta på mig skorna igen. Tyvärr stör det ju stämningen en del att vara under attack. Men det blir bättre vid Samhain! ;) Runan jag drog till den högtiden blev Odal. Hmmmm...
Här är några bilder:
Mabon
Höstdagjämningen kom och gick - och jag blev sjuk! Nu spelade det då ingen större roll eftersom jag ändå inte hade planerat något i år. Jag kände att jag fick ut så mycket ur årets Lughnasadh att Mabon kändes överflödigt! Det blir så vissa år.
Mabonaltare
I dag packade jag äntligen upp mina grejer från Lughnasadh. Jag åkte ju bort igen direkt när jag kom hem, så i dag blev det storstädning med putsande av diverse redskap, skakande av dukar etc.
Så här ser mitt altare ut just nu:
Fantastiskt blogginlägg!
Alla måste genast surfa HIT och läsa Moonwitchs blogginlägg om hennes upplevelse av Guden vid Mabon. Helt fantastiskt inlägg som berörde mig mycket och lämnade mig tårögd av glädje... :)
Post-Mabon-tankar
På ett sätt blev mitt Mabon-firande i går annorlunda jämfört med tidigare år. Åtminstone de år jag har firat solitärt. Jag hade nämligen ett helt nytt ritualfokus. Det gjorde en jättestor skillnad, större än vad jag hade kunnat ana! Tidigare år har mitt fokus alltid legat på tacksägelse vid Mabon, att tacka för vad man fått under året. Det elementet fanns med även i går, men fokus låg på Gudens resa genom årshjulet, hans färd mot dödsriket. Detta gjorde att ritualen antog helt andra dimensioner och fick en mycket djupare mening.
Jag tror att det just är det mytiska inslaget som gör skillnader i ritualer för mig. På så vis handlar ritualen om något utöver mig själv, större än mig själv. Jag kan uppgå i något större, vara gränsöverskridande, uppleva att jag är en del av en helhet. Jag blir frustrerad om jag inte finner på en meningsfull symbolisk handling att genomföra i ritual. Denna symboliska handling bör förstås resonera med det rituella fokuset. Handling förstärker fokuset, förstärker upplevelser, genererar upplevelser!
För att gestalta Gudens resa använde jag mig av ett vanligt klotljus, som från början stod på altaret. Mot slutet av ritualen blåste jag ut det och ställde det i kitteln i väster, för att symbolisera Gudens färd mot vila i dödsriket. Det behöver inte vara mer komplicerat än så, och ändå gav det mig underligt nog en ny förståelse för den aspekten av Guden vi möter under nästa högtid, Samhain.
Jag vill också berätta att jag fick sådan energi direkt efter ritualen! Jag som har varit rätt så sjuk i en vecka fick plötsligt energi, och det var så skönt! Jag kände mig glad, upplyft och... fridfull. DET är också vad en rituell upplevelse kan göra!
Mitt Mabon
Mitt altare för Mabon
Pagan Pride Day
Hur många av oss paganer här i Sverige känner till fenomenet "Pagan Pride Day" som infaller varje år vid Mabon? Jag har hört om det tidigare men inte brytt mig om att undersöka. Nu hittade jag dock en officiell sida där man kan läsa diverse: http://www.paganpride.org/
På siten wiccantogether har det börjat pysslas och ordnas inför denna dag. För att andra ska veta att man är pagan just denna dag ska man nämligen ha på sig ett lila band. Jag kan läsa att en tjej hittade en hel rulle på Walmart, wow vilken tur. Men hon oroade sig eftersom ett lila band säkert kan stå för fler saker. Därför skulle hon försöka hinna till en loppmarknad och se om hon inte kunde hitta ett pentagram att limma dit. :)
Tycker det här är lite skojigt, men finns det någon som GÖR det här i Sverige? Finns det över huvud taget ett behov? Jag känner att jag kan vara stolt pagan utan att spatsera runt i lila band och dela ut infoblad om wicca.
Altaret, Mabon
För första gången i en ritual använde jag mig av enebärsdricka. Jag har aldrig druckit det förr, det smakade som en blandning mellan must och mjöd, jättegott! En halv jättemuffins fick jag i mig också, det gick fort för jag var så hungrig vid det laget. Haha. Det är lustigt, det kvittar nästan hur kort ritual jag har, jag håller nästan alltid på i en timme eller mer. Tiden bara flyger iväg, men det har nog de flesta som jobbar med ritualer varit med om. I sanning skapar man en plats mellan tid och rum! :)
Efter ritualdelen hade jag en meditation, faktiskt samma som jag skrev om nedan i ett inlägg, där man möter Persefone. I andra meditationen på kort tid fick jag kravla mig ner i ett björnide, men det var det värt. Fick äntligen svar på något jag har funderat över ett tag.
Nähä, nu ska jag surfa runt och titta på altarbilder! ;)
"Mabon-fika"
Igår hade jag mycket på gång, vilket ledde till att jag faktiskt inte hann fira Mabon annat än med min och makens årliga "Mabon-fika". Det är i och för sig inte så bara, utan ett helt okej sätt att fira jordens överflöd! :) Det går alltså ut på att vi bakar och köper groteskt mycket fikabröd och gottar i oss medan vi ihärdigt tänker religiösa tankar... eller nåt. ;P Den här gången hade jag bakat enorma äppelmuffins.
(Mabon-fika, 2006)Ändock hade jag tänkt skriva en liten ritual att göra ikväll. Som ni kanske vet (?) brukar jag oftast improvisera mina ritualer, men att skriva en är ju både kul och bra övning. Jag kom ihåg att jag hade en Mabonritual nedskriven från 2003-2004, så jag kollade upp den. Så här i efterhand är det nästan lite pinsamt, jag tyckte att jag nästan skrev som ett barn! Men å andra sidan är det ju bra att man har utvecklats sedan dess. Ja, jag säger då det.
En sak som stal tid från mitt firande igår var att jag var på det första magdans-passet! Det var så otroligt, otroligt roligt och jag längtar redan till nästa gång! Det var så härligt att få inviga min röda, klirrande sjal och få dansa loss tillsammans med andra människor. Ledaren var jättebra, glad och entusiasmerande. Och för att skryta lite tror jag att jag har en chans att bli ganska duktig på det här, det ni!
Om jag däremot ska vara lite självkritisk (vilket ligger djupt rotat i mitt nedärvda beteende) kom jag att tänka på att jag har blivit lite slö gällande högtiderna. Jag har läst på om dem i så många år nu att jag liksom förutsätter att det inte finns så mycket nytt att läsa. Därför har jag kort sagt nästan slutat läsa, vilket inte är så bra för man glömmer ju dessutom alltid saker. Å andra sidan är det ju inte så konstigt, när nästan varje bok om wicca rapar upp samma saker, skrivet nästan likadant. Boktips gällande detta mottages varmt! Om jag ska ge ett själv blir det Farrars Eight Sabbats for Witches.
Meditation för Mabon
Du står i en somrig skog. Framför dig är en väl upptrampad stig. Du följer stigen och njuter av fågelsången från lärkan och rödhaken. Du ser en öppning i skogen framför dig. Där är en glänta full av sommarblommor. Det finns en kyla i luften, som om naturen visar de första tecknen på att förändras. Kanske har löven på ett eller två träd blivit flammande gula eller orange.
Du upptäcker en ung flicka som plockar blommor i gläntan. Hon är mycket vacker. Hon har en krans av blommor i håret och du tycker att hon verkar bekant.
Du kommer på att hon inte alls är en vanlig ung flicka, hon är Persefone, som delar av året är drottning i underjorden. Det här är gläntan där Hades först såg henne och slet henne från hennes moder, jorden (Demeter). Det är nästan tid för Persefone att åter färdas nedåt för en ny vinter.
Gå till henne, hon har något att säga dig.
Låt härefter meditationen ta dig dit den vill.
Mabon!
Jag önskar er alla en Mabon i rikt överflöd!
Annalkande höst
Jag tror inte att någon har undkommit att känna höstens antågande. Doften utomhus har förändrats de senaste veckorna, löven börjar gulna så smått och vädret är inte direkt vad jag kallar "somrigt". Jag känner hur man mest vill dra sig inomhus, kura ihop sig, dricka varm choklad och såklart... baka! Nu senast var det cheesecake med mumsiga bär.
Vår stationära dator har tyvärr brakat ihop och är för närvarande på reparation. Jag skulle vilja lägga ut några kort men det får alltså vänta. Det är nämligen så här att jag har upptäckt ett jättefint redskap för min tro: radband! Om det vill jag skriva ett inlägg, men då vill jag gärna ha med en bild på det jag gjort åt mig själv. Men nu vet ni vad som väntas här i framtiden i alla fall. ;)
Jag avslutar med en dikt om Mabon (nästa högtid i årshjulet), skriven av Rev. Raven Spirit:
Mabon Poem
The cool wind blows in the trees
The God has fallen to his knees
Love for the land
Of kin and clan
A sacrifice so strong and noble
He has just secured our survival
Fruit of the vine
His gift in kind
Is ripe and sweet
Ready to eat
The year doth wane
As summer fades
Orange, brown and yellow too
These colors of the autumn skew.
As the life from the earth begins to fade
We are reminded of goals set on Yule day
We have watched them grow
Truth to know
Now we harvest the fruit
Of the seeds we've sown
Are you happy with the things you've done?
Or do you wish you could hide your head, and run
The wheel teaches lessons vast
But in the end, you plant your path
Sown with joy, harmony, graces
Or pain and strife, unhappy faces
But now we celebrate
And give thanks for the Lord and the Lady
MABON
Ikväll firade jag mabon. Tyvärr blev det inte med covenet, utan ensam. Men det gick fint det också, det är skönt med stilla eftertanke. But first things first...
I går ringde Jessie och sa att vi skulle träffas idag på ett café. Jag visste ingenting, men tyckte det var spännande. Det visade sig att det var idag de skulle planera inför nästa stormöte. Haha, och där snubblar jag in på ett bananskal! Vi var fyra stycken och de andra var väldigt trevliga så vi hade en behaglig stund tillsammans. Nu måste jag ju nästan gå med i Vitkaförbundet också så jag kan komma på stormötet... Jag kommer även att träffa tjejerna och fira samhain (några dagar innan) och jag ska skriva åkallan. :-) Ska bli kul att sätta tänderna i.
Efter mötet åkte jag hemåt och jag och min man gick och handlade. När vi kom hem bytte jag om, packade och gav mig ut i skogen. Inget planerat. Solen var redan på väg ner och det kändes som att jag jagade den. Jag förmodar att folk har "jagat" solen i alla tider. :-)
Jag tog in på ett idrottsspår och letade mig djupare in i skogen. Jag avvek från stigen och begav mig uppåt, där solen lyste lite kraftigare. Hade svårt att hitta ett bra ställe, det första verkade ligga vid ett myrled. :-) Det andra syntes för väl från stigen. Jag gick uppåt igen och började precis prassla med en påse när en joggare sprang förbi nedanför. Hukade mig ner och kände mig en smula fånig; varför skulle jag gömma mig? Men det gjorde jag lik förbaskat och snart var han borta. När jag hade kommit en bit in i ritualen hörde jag någon hosta nedanför. Undrar om det var någon som stod och lyssnade eller bara passerade förbi? Jag satt då ner så jag såg ingenting. Jag brydde mig inte så mycket utan sänkte bara rösten.
Hur skär man ett äpple itu så att kärnhuset bildar en femuddig stjärna? Jag lyckas aldrig! :-)
Var välsignade
Planerande inför Mabon
Nu har vi köpt en ny dator så den gamla står här inne i sovrummet under loftsängen. Klockan slog precis 00.00 och jag tände två ljus och jasminrökelse, så det är riktigt mysigt nu kan jag lova. Pojkvännen ser på Headbanger´s Ball så jag får rummet för mig själv, en riktig mysig stund när jag bara sitter och skriver, inlindad i en mjuk, grön filt.
Har lust att bara sitta här och filosofera en stund. Tänkte fundera lite över Mabon, nästa högtid. För mig är det en högtid då man tackar för allt man har fått under det gångna året; både det man har fått från jorden och det man har fått andligen. Då börjar man ju genast tänka: Vad har jag fått? Jag har haft tur, för jag har aldrig behövt vara hungrig under året. Speciellt kommer jag att tänka på den gången jag var vid det gamla järnvägsspåret, som jag har skrivit om tidigare. Den gången hittade jag både blåbär och smultron och kände mig väldigt tacksam över det.
Genom min utbildning så har jag fått mycket positivt till mig, jag har utvecklats mycket både som person och inom mitt valda yrke. Det ger självklart en djup tillfredsställelse, men tyvärr så har jag inte gjort något ordentligt för att uppmärksamma mina framsteg. Kanske är det det jag borde satsa på denna Mabon? Att tacka mig själv för allt jag faktiskt har lyckats med på egen hand som har gjort mitt liv bättre? Ja, så får det bli! Jag ska hylla och bekräfta mig själv, hur narcissistiskt det än må låta. ;-)
Jag är också tacksam för den upplyftande distanskursen i magi och häxkonst som jag gick några månader. Därifrån har jag fått med mig flera bra övningar att fortsätta med och en del nya tankar och infallsvinklar. Det var uppenbarligen något jag behövde!
Covenet jag har fått kontakt med är också något stort i mitt liv. Jag vaknade igår morse och medan jag låg där halvvaken så fylldes mitt inre av en djup värme när jag tänkte på det hela. Bara detta att ha fått kontakt med likasinnade och att de vill ha mig med känns fantastiskt. Jag antar att jag inte bör bygga upp för mycket fantasier om hur glassigt allt kommer bli, för det blir det förmodligen (och förhoppningsvis!) inte. Men jag hoppas att det kommer bli lagom utmanande på alla plan och att jag kommer lära mig mycket och utvecklas!
Mest tacksam kommer jag ändå alltid vara över kärleken. Vad ska man annars vara tacksam för?! "Om du inte hittar kärlek så hittar du ingenting" sa någon och kanske är det så? Jag har en underbar pojkvän och jag ska väl inte börja någon lång hyllninsvisa, men han sa definitivt ha sin plats i mitt mabonfirande. Ja, som omnämnd alltså. :-)
Nej, nu börjar ögonlocken bli väldigt tunga och det är dags att sluta.
Gudinnans frid.