Sedan bar det av till stället jag verkligen längtat efter att se: Glastonbury! Första gången jag skymtade Tor genom bilfönstret rös jag verkligen till, det var en magisk syn! Resten av besöket blev dock bitterljuvt... Först drog guiden in oss till Glastonbury Abbey en halvtimme och sedan var det bara en timme kvar för att både äta och se oss omkring. Vi hann in i några butiker, beställde mat... och efter det hann jag med 10 minuter i gudinnetemplet innan vi skyndade tillbaka till bussen... Det var vad jag hann få ut av Glastonbury och självklart är jag jättebesviken. Det enda jag köpte där var världens flummigaste lila hatt (eftersom det var väldigt soligt och jag lätt bränner mig)! Det positiva var att jag kom på att jag ska fira min 30-årsdag i Glastonbury nästa år, vilket min man tyckte var en bra idé.

 

    

 

Att få se Stonehenge i verkligheten var såklart jättehäftigt. Det var vårt tredje och sista stopp. I en vid cirkel fick man gå runt och det fanns inte skugga någonstans. Tack och lov för hatten!

 

 

Som jag nämnde i förra inlägget besökte vi också Atlantis inne i London. Denna sägenomspunna bokhandel som är Englands äldsta (1922) och som besökts av både Crowley och Gardner. Det är inte utan att man känner lite andakt när man går in där. När jag betalade boken och kortet nämnde jag för ägaren Geraldine Beskin att jag sett henne i dokumentären Britain´s Wicca Man. Hon sa att de hade ställt bra frågor och hade filmat material för flera timmar. Hon sa att hon var stolt över Atlantis historia och pekade bakom sig på en byst av Gardner. Sedan sa hon orden som gick som en löpeld genom min kropp: "Jag träffade Gardner när jag var yngre". Jag kan erkänna att jag kände mig lite starstruck. Bara att ha träffat en person som träffat en nyckelperson i min religions grundande!