Samtal med T
JAG SKA GIFTA MIG!!!!!!! Så, nu var det sagt. :-)
Nu sitter jag här sent på natten. Skolarbetet tar längre och längre tid, så mycket att läsa och reflektera över. Det är lätt att förtränga allt annat, att skjuta det framåt eller att helt enkelt inte orka bry sig. Det är därför jag skriver här nu, för att få lite egen-tid.
Jag åt lunch idag med en... vän får jag väl ändå kalla henne nu! Hon är väldigt andligt intresserad och även fast vi inte alls har samma inriktning så verkar vi ha ganska många gemensamma erfarenheter som är spännande att diskutera. Vi kan kalla min vän för T för hennes anonymitets skull. :-) Vi kom in på att prata om folk som missbrukar sin kraft, eller makt över andra. Hon började kalla det för "mörka krafter" och dylikt och sådana ordval bara måste jag protestera mot (ja, hon är ganska new age-ig! ;-)). Jag tycker inte att det är bra eller gynnsamt att dela upp världen i svart eller vitt/mörkt eller ljust/gott eller ont etc, att tänka att något skulle kunna vara så onyanserat. Jag tror det är ett arv från kristendomen och ett sätt att se på och tala om världen som leder till splittring. Förut hade vi te x den mörka gudinnan Hel i underjorden här i Norden. Var hon ond? Nej! Då insåg man att döden inte var något ont utan att den var ett nydvändigt steg för att nå återfödelse. Ordet "helhet" sägs te x komma från Hel. Men likaså ordet "helvete" och vi kan ju gissa vilkas förtjänst det är...?
T´s funderingar gick iallafall i riktningen hur man kunde skydda sig mot sådana här attacker, eller vad man ska kalla det. Jag anser att det bästa skyddet är att helt enkelt inte inbilla sig att någon kan ha ett sådant inflytande över en. Det borde väl vara det mest naturliga skyddet? Om man beredvilligt tror att någon kan stjäla ens handlingsförmåga, förstånd eller vitalitet så är det nästan som att ge bort sin kraft! Då tar man inte längre ansvar för sitt eget liv. Visst kan man komma i svackor där man är sårbar vilket ger andra en chans att utnyttja en, men det tillkommer en själv att inse det och att ta sitt eget ansvar. Man kan inte spela offer och lägga skulden på någon annan. Ett citat för att illustrera vad jag menar:
Nu sitter jag här sent på natten. Skolarbetet tar längre och längre tid, så mycket att läsa och reflektera över. Det är lätt att förtränga allt annat, att skjuta det framåt eller att helt enkelt inte orka bry sig. Det är därför jag skriver här nu, för att få lite egen-tid.
Jag åt lunch idag med en... vän får jag väl ändå kalla henne nu! Hon är väldigt andligt intresserad och även fast vi inte alls har samma inriktning så verkar vi ha ganska många gemensamma erfarenheter som är spännande att diskutera. Vi kan kalla min vän för T för hennes anonymitets skull. :-) Vi kom in på att prata om folk som missbrukar sin kraft, eller makt över andra. Hon började kalla det för "mörka krafter" och dylikt och sådana ordval bara måste jag protestera mot (ja, hon är ganska new age-ig! ;-)). Jag tycker inte att det är bra eller gynnsamt att dela upp världen i svart eller vitt/mörkt eller ljust/gott eller ont etc, att tänka att något skulle kunna vara så onyanserat. Jag tror det är ett arv från kristendomen och ett sätt att se på och tala om världen som leder till splittring. Förut hade vi te x den mörka gudinnan Hel i underjorden här i Norden. Var hon ond? Nej! Då insåg man att döden inte var något ont utan att den var ett nydvändigt steg för att nå återfödelse. Ordet "helhet" sägs te x komma från Hel. Men likaså ordet "helvete" och vi kan ju gissa vilkas förtjänst det är...?
T´s funderingar gick iallafall i riktningen hur man kunde skydda sig mot sådana här attacker, eller vad man ska kalla det. Jag anser att det bästa skyddet är att helt enkelt inte inbilla sig att någon kan ha ett sådant inflytande över en. Det borde väl vara det mest naturliga skyddet? Om man beredvilligt tror att någon kan stjäla ens handlingsförmåga, förstånd eller vitalitet så är det nästan som att ge bort sin kraft! Då tar man inte längre ansvar för sitt eget liv. Visst kan man komma i svackor där man är sårbar vilket ger andra en chans att utnyttja en, men det tillkommer en själv att inse det och att ta sitt eget ansvar. Man kan inte spela offer och lägga skulden på någon annan. Ett citat för att illustrera vad jag menar:
Fool me once, shame on you
Fool me twice, shame on me
Tack T för en mycket givande diskussion och trevligt sällskap! :-)
Fool me twice, shame on me
Tack T för en mycket givande diskussion och trevligt sällskap! :-)
Kommentarer
Trackback