På tåget in till universitetet i morse var jag på riktigt dåligt humör. Jag hade en särskilt jobbig dag igår med rätt mycket stress och ångest över massa saker och kände att jag hade svårt att släppa det.

Därför slöt jag ögonen och bad om hjälp när jag satt på tåget. För min inre syn såg jag en ung indiankvinna som gick runt mig med rykande salvia samtidigt som hon sjöng. Efter ett tag uppenbarade sig också en medelålders indianman med salvia som stämde in i sången. Jag såg hur de vävde ljsa trådar runt min kropp och det kändes som att genom de trådarna så gav de mig kraft. De var symboliska delar av en helhet, Gudinnan och Guden, och jag kände deras närvaro. Jag känner mig alltid så klyshig när jag ser indianer, men det kan ju inte hjälpas. =)

Under dagen lättade mitt humör och nu mår jag mycket bättre än jag gjorde igår. Jag ser fram emot när den här veckan är över!