Både i går natt och i natt hade jag underliga drömmar. Igår drömde jag att jag var här i min lägenhet och tittade ut från fönstrena i både sovrummet och köket. Utanför var det natt och allt utanför var täckt av vatten. Vågor slog mot mitt fönster så att det kom in vatten i små stänk. Då kom min sambo och skrek att jag måste dra igen fönstrena. Våra grannar var redan uppe på taken och vi börade tänka på vad vi skulle rädda. Förutom katterna var valet för mig mitt altare. Jag tror jag fick med mig det upp på taket, men mitt upp i alltihop försvann det. Sedan gick jag och letade och frågade folk, men ingen hade sett det. Jag var helt förtvivlad och kände att det var oersättligt. Någonstans i drömmen sa jag ändå till mig själv: Vad är du egentligen utan dina redskap, tror du att du inte kan någonting själv? Det var intressant att mitt undermedvetna uttryckte det. Jag har ändå gått igenom det tidigare och kommit underfund med att jag klarar mig bra utan magiska redskap.

Och det här med översvämningen... Jag läser som sagt The Sea Priestess och där kallar folket på hjälp av prästinnan och prästerskapet från det sjunkna Atlantis eftersom deras land (också) håller på att slukas av vattnet. Morgan La Fey kommer och sedan startar de många offren. Så här långt i boken har det gjort mer skada än nytta, men det kanske vänder. Nu undrar jag om det här kan innehålla någon slags symbolik, och om jag också borde kalla på Morgan La Feys kraft? :-) Är det någon slags transformation på gång?

Drömmen i natt var väl inte så spännande kanske, så jag lämnar den åt sitt öde att förmodligen bli bortglömd.

I natt är det fullmåne förresten. Vet inte om jag orkar hitta på något. Jag har verkligen inte fått in någon rutin på att fira fullmåne! Jag har läst ganska mycket om det, men inte funnit något som har attraherat eller inspirerat mig till någon speciell tradition. Jag får väl söka vidare helt enkelt!

Må så gott i fullmånens sken!