Hmmm... jag vet inte vad jag ska skriva om nu när jag börjar. Ska bli spännande att se vad det blir i slutändan. Har väl någon tråd som jag kan spinna vidare på...

Min BoS tex? Först hade jag en blank skrivbok och den fungerade väldigt bra, även om det visst inte blev en traditionell BoS, jag skrev mest om mina erfarenheter och inte så mycket så att andra skulle kunna förstå. Sedan höll den på att ta slut och då köpte jag en stor fin, men jag kom liksom inte igång med skrivandet. Kändes begränsande på något sätt. Nu har jag bestämt mig för att skriva på datorn och sedan skriva ut och sätta in i en pärm. Kanske inte lika fint och traditionellt, men mycket praktiskt! Vad skönt att kunna flytta om, ta ut och lägga till som man vill. Det kommer nog bli bra. Min kära mor har sagt att hon vill bidra med pengar till en ny skrivare också för vi har ingen just nu och det är ju förträffligt när man pluggar också. Kostar ju så mycket att skriva ut någon annanstans. Och så är det osmidigt.

På hemsidan blev jag kontaktad av en till wiccan. Nu kryper de fram minsann! ;-) Det är lustigt när man tror att man är ensam och sedan märker man att så inte är fallet. Läser en kort kurs och där finns också en. Hon var iofs väldigt synlig med ett stort pentagram runt halsen så det var ju inte så hemligt. Jag frågade om hon var wiccan och det sa hon att hon var. Kul att veta att det finns likasinnade här och var. Tyvärr började hon prata om det när vi stod ihop med massa andra och väntade på bussen. Tyckte att det var lite för "public", min tro är privat och den vill/orkar jag inte diskutera med vem som helst. Tänkte att de andra från kursen som stod där skulle börja ställa massa konstiga frågor. Som tur var kom min buss väldigt fort så hon hann inte ställa så många frågor, vilket var skönt. Haha, får se hur det går nästa vecka. Annars får jag väl prata med henne. Jaja, det kunde ju vara kul att se vem den nya wiccanen var. Fika kanske?

Idag fyllde min mammas sambo år så vi var där en sväng på kvällen och åt lite nöttårta och gav presenter. Hans syster, mamma och lite vänner var också där och vi började diskutera mitt och pojkvännens stundande bröllop. Det kändes roligt att prata om det och det blir lite lättare att själv formulera sina tankar då.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Min förkylning blev värre idag så jag är lite hängig. Är det inte lite svenskt att avsluta en text eller ett samtal med att klaga lite?