I dag och i går har jag haft en känsla som har trängt sig på. En känsla för att ägna sig åt någon form av andligt utövande. Jag har haft lust att tillverka något och har sett en liten röd skinnpåse för min inre syn. I morgon är jag ledig från universitetet så då kanske, kanske jag kommer ha tid. Det är iallafall mysigt att gå omkring med den där mystiska, lockande känslan. :-)

Tid är verkligen en lyxvara förresten! Förut hade jag hur mycket tid som helst, men uppskattade den aldrig. Då såg jag med avundsjuka på de som hade fullbokade kalendrar. De såg så viktiga ut, det var så många som behövde dem eller som ville träffa just dem. Åh, vad avundsjuk jag var. Det var nästan ingen som visste om att jag fanns. Nu för tiden har man ju alltid något man ska göra, vare sig det är studier, fika med kompisar, träffa familjen, olika möten och lajv eller mellan varven rollspel. Aldrig trodde jag att man kunde få ont om tid! Jag brukade säga att jag inte hade tid, fast det bara var en tom fras, men nu har jag på allvar svårt att göra allting som jag vill hinna med. Och ja, om sanningen ska fram så känner jag mig faktiskt lite viktig när jag måste kolla min kalender innan jag svarar ja till något. Jag tycker om att känna mig efterfrågad, för det är en sådan ovanlig situation för mig!

Annars händer inte så mycket... Jag hänger väl i.