Candide
Tack alla som har lämnat en liten kommentar i senaste inlägget! :-)
Jag längtar verkligen efter lite julledighet nu, mitt studietempo har än en gång mattats av. Sista föresläningen är imorgon och sista seminariet på onsdag. Vi har kommit fram till upplysningen och idag läser jag Voltaires Candide. Väldigt underhållande berättelse med snabba svängar. Haha. Ganska bisarr också kan tilläggas, man skrattar nästan hela tiden!
Ta bara exemplet med den gamla kvinnan som berättar om sitt liv för Candide och hans älskade Kunigunda. En gång hade hon den vackraste prinsessan man någonsin skådat, så vacker att hennes kammarjungfrur föll i extas när de skulle hjälpa henne av och på med kläder. Hon var bortlovad till en lika vacker prins. Han hade dock haft ihop det med en hertiginna som på bröllopsdagen bjöd över honom på te och sedan förgiftade honom. I sin sorg bestämde sig prinsessan och hennes mor för att fly landet ett tag, lite miljöombyte helt enkelt. Knappt hade de lämnat hamnen förrän de blev kapade av pirater som mördade, våldtog och härjade. De blev förda till Afrika, och det blev ett sådant liv när de skulle slåss om kvinnorna, att de slets isär av alla män som drog i dem. Alla pirater och kvinnor utom prinsessan strök med. Till slut hamnar hon i ett harem, men på grund av krig sätts hela haremet ut i ett hus att vaktas av två eunucker och en hop soldater. På grund av hungersnöd nödgas soldaterna strax äta upp eunuckerna och de ska precis hugga in på kvinnorna när en imam lyckas hindra dem. Han övertalar dem att bara skära loss ena skinkan från kvinnorna. På så vis kan de ändå överleva, och andra skinkan finns ju kvar om kriget och hungersnöden skulle fortsätta. På så vis förlorar prinsessan sin ena skinka. Jag höll på att dö av skratt.
Igår hade vi en liten wiccaträff. Vi var bara tre personer, men det var trevligt ändå såklart. Vi träffades och fikade och jag måste väl passa på igen att säga grattis Angelika! ;-) Det blev mycket handfästningssnack förresten och jag är glad att min är avklarad för det är så mycket jobb!
Vet inte ifall jag tidigare har skrivit om att jag skickade efter massa framkallningar från extrafilm? Det är foton från de wiccanska högtiderna jag har firat genom åren. Det tidigaste fotot är från 2003. Nu har jag iallafall organiserat korten och satt in i ett album med svarta sidor och dekorerat och skrivit lite. Blev himla fint! *myser* Det är roligt att ha alla bilder samlade och kunna ta fram och titta på. Att ha bilder på datorn ger inte så mycket, känner jag.
Nähä, nu ska jag klippa håret på älskling.
Jag längtar verkligen efter lite julledighet nu, mitt studietempo har än en gång mattats av. Sista föresläningen är imorgon och sista seminariet på onsdag. Vi har kommit fram till upplysningen och idag läser jag Voltaires Candide. Väldigt underhållande berättelse med snabba svängar. Haha. Ganska bisarr också kan tilläggas, man skrattar nästan hela tiden!
Ta bara exemplet med den gamla kvinnan som berättar om sitt liv för Candide och hans älskade Kunigunda. En gång hade hon den vackraste prinsessan man någonsin skådat, så vacker att hennes kammarjungfrur föll i extas när de skulle hjälpa henne av och på med kläder. Hon var bortlovad till en lika vacker prins. Han hade dock haft ihop det med en hertiginna som på bröllopsdagen bjöd över honom på te och sedan förgiftade honom. I sin sorg bestämde sig prinsessan och hennes mor för att fly landet ett tag, lite miljöombyte helt enkelt. Knappt hade de lämnat hamnen förrän de blev kapade av pirater som mördade, våldtog och härjade. De blev förda till Afrika, och det blev ett sådant liv när de skulle slåss om kvinnorna, att de slets isär av alla män som drog i dem. Alla pirater och kvinnor utom prinsessan strök med. Till slut hamnar hon i ett harem, men på grund av krig sätts hela haremet ut i ett hus att vaktas av två eunucker och en hop soldater. På grund av hungersnöd nödgas soldaterna strax äta upp eunuckerna och de ska precis hugga in på kvinnorna när en imam lyckas hindra dem. Han övertalar dem att bara skära loss ena skinkan från kvinnorna. På så vis kan de ändå överleva, och andra skinkan finns ju kvar om kriget och hungersnöden skulle fortsätta. På så vis förlorar prinsessan sin ena skinka. Jag höll på att dö av skratt.
Igår hade vi en liten wiccaträff. Vi var bara tre personer, men det var trevligt ändå såklart. Vi träffades och fikade och jag måste väl passa på igen att säga grattis Angelika! ;-) Det blev mycket handfästningssnack förresten och jag är glad att min är avklarad för det är så mycket jobb!
Vet inte ifall jag tidigare har skrivit om att jag skickade efter massa framkallningar från extrafilm? Det är foton från de wiccanska högtiderna jag har firat genom åren. Det tidigaste fotot är från 2003. Nu har jag iallafall organiserat korten och satt in i ett album med svarta sidor och dekorerat och skrivit lite. Blev himla fint! *myser* Det är roligt att ha alla bilder samlade och kunna ta fram och titta på. Att ha bilder på datorn ger inte så mycket, känner jag.
Nähä, nu ska jag klippa håret på älskling.
Kommentarer
Postat av: Angelika
Vilken berättelse! den måste man ju ta å läsa :)
Tack igen! :)
Postat av: mana andromeda
jag har velat läsa candide i en himlans massa år nu men aldrig kommit mig för.kanske borde det snart.
Trackback