Så har man skrivit grammatiktentan då... Det känns inte helt hopplöst att jag ska ha kunnat klara den, men jag vet inte om jag vågar lita på känslan riktigt. ;-)

Jag har precis läst det senaste inlägget i Marias blogg http://vingelen.blogspot.com/ där hon skrev om att ha tillit till Gud och att lära sig att lyssna till honom. Tja, eftersom jag inte är kristen får jag ju översätta det till min situation, men jag har ju också en relation till det jag upplever som gudomligt och då börjar man ju fundera över hur man relaterar till det (det låter synnerligen opersonligt i den här kontexten).

Först handlade det om tilliten. Eftersom människan av naturen har ett visst kontrollbehov kan det vara svårt att överlämna kontrollen till någon högre makt. Jag tycker att det finns en stor skillnad mellan att känna tillit och att lämna över ansvaret för sina liv, vilket många tenderar att göra. Så om man känner ett visst motstånd är det kanske bara sunt. Vad innebär det då att ha tillit? Kanske är det att veta att det finns en kraft som vill en väl och som vill att man fattar goda, positiva beslut åt sig själv? Att lämna mig själv i händerna på det gudomliga innebär för mig att stänga av mitt inre pladder och flackande tankar. Först då kan jag uppgå i något större och få tillgång till en djupare intuition som jag upplever som gudomlig. Talade ord är sällan ett medel för denna kontakt, snarare rörelser, bilder, melodier och känsloförnimmelser. Kan denna högre makt då vägleda en i livet? Då kommer vi in på frågan om att lyssna:

Om det gudomliga var helt avskärmat och inte kunde beröra oss och penetrera vardagen på något sätt så skulle hela begreppet kännas ganska meningslöst, eller hur? Ibland kan jag dock känna att det gudomliga är ett stöd för oss, en bekräftelse i våra egna beslut, men det är ju absolut inte något negativt, tvärt om! När vi ser verkligheten som besjälad på ett eller annat sätt så upplever vi den som "magisk". Händelser som av andra ses som vardagliga blir för oss gudomliga upplevelser. Maria skriver t ex i sin blogg om insikter hon får av andra människor, att det är som att Gud talar genom dem med budskap till henne. Det är min uppfattning att vi har otroligt mycket kunskap inom oss, som nog till viss del skulle kunna uppfattas som gudomlig, den gudomliga gnistan, den tidlösa visdomen, den djupa intuitionen. Men något behöver ju stimulera den, så att den inte bara vilar, och kanske är det just samröret med andra människor? Kanske är det själarnas försiktiga vidrörande som sänder och väcker vågor av visdom? Varför skulle vi människor annars leva så extremt tätt intill varandra om vi inte hade en viktig funktion att fylla i varandras utveckling? Haha, det låter rätt flummigt men det är bara fritt filosoferande från min sida så ta det inte som färdiga tankar för all del! Det är en ganska vacker tanke ändå på ett sätt... *funderar vidare* Med själen menar jag ju det gudomliga i var och en och när den alltså återknyter med sig själv skapas en slags enhet på en nivå som vi alla kan märka (i form av tankar, känslor, insikter). När man tänker efter tror jag att man har något att lära från alla möjliga sorters människor man stöter på, att det finns någon insikt att utvinna, och då blir enhetstänkandet ännu mer påtagligt.

We are a circle within a circle, with no beginning and never ending

Det kanske blir fler tankar om detta så småningom, just nu känner sig mina grå något utarbetade. Men tack Maria för att din själ vidrörde min en stund. :-D

---

I morgon rullar pengarna in på kontot igen och då ska det shoppas loss! Jag har en ny hobby på gång som jag tyvärr inte kan skriva om här ifall min syster läser. Den hobbyn ska jag köpa material till i morgon och så ska jag byta ut lite urgammalt smink. Det ska bli riktigt skönt. Sedan kommer jag väl i vanlig ordning hem med lite allmänt krims krams, jag kan inte stå emot saker som glittrar. Korpsjäl!

På tal om korpar så läste jag mycket om dem på nätet igår och när jag och min man gick och lade oss så höll jag en riktig föreläsning. Tror han blev ganska imponerad. ;-) Fakta om korpar är minsann inte så svårt att hålla i huvudet, men grammatik är det sannerligen!

---

Något annat jag skulle vilja ägna en kort stund åt att prata om är förra veckans inslag om spådomar på Insider. Det är skitbra att man granskar sådana personer som den där Andrej eller vad han hette som lurar i folk att de har tumörer och cancer och att det i princip bara är han som kan bota dem (för stora summor pengar). Att däremot ringa tarotlinjer och utge sig för att vara någon man inte är tycker jag däremot är dålig journalistik i det här fallet. Jag råkade se den ena kvinnan som var med i inslaget på en community och hon skrev att hon hade pratat med reportern i en timme men inslaget visade bara ca en minut av samtalet.

Det är min uppfattning att tarot på intet sätt kan "mätas", men självklart vet ju klienten vad som stämmer och inte om det som sägs. En person som däremot är inne i ett sårbart skede av sitt liv ska nog akta sig lite för att konsultera en tarotläsare, eller alternativt ska man som tydare vara extremt försiktig och varsam med en sådan person. Att uppmuntra till allt mer frekvent konsultation är enligt mig oetiskt. En sårbar människa blir lätt ett offer (inte bara för tarot, utan för alla möjliga utvägar ((som man ser det just då)) ur ett problem, t ex sekter, droger mm) och jag tror inte att tarot kan ses som en lösning på eventuella problem man kan tänkas ha. Tarot=vägledning. Jag tror inte att framtiden är utstakad, men korten kan utifrån ens nuvarande livssituation visa den troligaste framtiden. Sedan är det upp till ens fria vilja. För att återknyta till det jag skrev tidigare, så kan även tarot vara ett sätt att komma i kontakt med den djupare intuitionen. :-) Kortens bilder och budskap blir också som en "röst" för det undermedvetna.

Nej, mina vänner, nu ska jag gå och lägga mig och flyga bort en stund i min korphamn. ;-)



Frid och lycka!