Jag tror att det är sådana här dagar som gör att man orkar och står ut. Vaknade upp till en dag av strålande solsken som lyckades väcka hoppet i mig: det kommer att bli vår! Jag började titta på påsksaker på Internet och känslan bara steg i mig, ljuset kommer tillbaka, naturen återuppstår och jag själv kommer att slå ut som en blomma efter att ha krupit ihop under vintern.

Plötsligt blev allt så vackert, allt blev så meningsfullt och fyllt av liv. Att man blundar så mycket för livet i vanliga fall! Jag duschade, och min kropp skalade av sig hopplösheten och jag såg att den var vacker och helig. Trots sina skavanker så var den perfekt, ett kärl för den gudomliga livskraften, så som vi alla är. Vad mycket vi glömmer...