Min senaste lilla bild. Ifall ni tycker att den är abstrakt så ska det vara en örn som svävar genom en himmel. Det ser ni väl? Haha, jag tänkte väl det! ;-P

Tänkte berätta om saker jag glömt bort att skriva tidigare.

Det första är att vid förra fullmånen så var det banne mig en regnbåge över månen! Det var riktigt magiskt (om jag nu ska använda ordet lite slarvigt) och vackert. Undrade varför den var över och inte under? Det ligger kanske i regnbågars natur? Öh, ni får ursäkta mig, jag känner mig ganska trött just nu.

Dagen innan yule var jag ute i skogen ganska länge på förmiddagen, medan det fortfarande var relativt ljust. Jag gick till ett kalhygge i skogen. Tycker alltid det är så sorgligt att se en yta med stubbar, det ser så ödelagt och förstört ut... Men samtidigt så vet man att det kommer att växa nytt snart. Vad är ett människoliv jämfört med en skogs liv? Av grenarna på marken lade jag ut ett pentagram och manade ner livskraft till marken. Inte för att den nödvändigtvis behövde det, men ändå. Det var kanske mest ett sätt för mig att erkänna och finna tröst i livskraften, eller det gudomliga.

Jag vandrade längre in i skogen, på jakt efter granris att pryda min stjärna med. Jag kan verkligen förstå varför folk förr personifierade skogens lockelse i olika väsen! När jag hade sett vad som var bakom nästa träd ville jag hela tiden gå längre in. Till slut stannade jag och var rädd att jag inte skulle hitta tillbaka. Men det gjorde jag som tur var. Tillbaka vid kalhygget strosade jag omkring där och letade efter något att använda som julkubb (tyvärr hittade jag inget). Jag böjde mig ner och såg en frastfrusen nyckelpiga på en gren. Jag strök den över ryggen och sa något och när jag såg upp mötte mina ögon en hunds! Varglik, silvrig och nyfiken tittade den på mig. Jag hann aldrig bli rädd, för den såg väldgt snäll ut (jag är i vanliga fall ganska hundrädd) och efter några sekunder kom en kvinna också på stigen. Hon var uppjagad och sa att hennes andra hund nog hade trott att jag var ett djur. Uppenbarligen var den andra hunden inte kopplad och hade ränt tillbaka hemåt. Hon drog med sig silverhunden och sprang efter och skrek "Stanna! Du får inte springa hem utan mig!!!" Det hela var lite komiskt.

Yule-skivan blev aldrig färdig. Bara en låt, så jag lägger det på is. Känner mig mer inspirerad att göra andra saker just nu. Dessutom ska man väl inte fastna mentalt i vintern nu när det snart är imbolc och allt! Jag hoppas jag kan komma på ett riktigt fint sätt att fira. De senaste högtiderna har känts lite wishy woshy så nu är det skärpning. :-)


Fly Like An Eagle

As the lonely eagle flies into the winds
On majestic... soaring...gliding wings
A single scream comes from the sky
Come fly with me... come here and fly is the eagles cry
My heart yearns to be a part
As I feel the beating of its heart
Oh for my soul to be one with this bird flying so carefree
Flying so perfectly in the sky for all to see.
His wings in the wind as it caress's his soul
And soars across the streams without a goal
My being trembles with delight of such a sight
A treasure I received from God tonight
A gift like no other watching him soaring so high
Inviting me to join him and fly fly fly.

by Dona Nanci Elizabeth Marrie Gaddi Dama de Santiago