På History Chanel såg jag precis en jätteintressant dokumentär om änglar, så jag kände mig manad att skriva lite!

Dokumentären påstod att änglar fanns i olika kulturer innan kristendomen och tog egyptiska gudinnor som Isis och Maat, och grekiska gudinnor som Nike och gudar som Hermes som exempel. Jag anser dock att vingar inte gör någon till en ängel. ;-) De kristna änglarna hade från början inga vingar, utan såg ut som vanliga män. Det var först när kristendomen blev statsreligion i Rom på 300-talet e.Kr. som vingar kom av att man såg på sina gamla gudar. Det var främst gudinnorna som hade vingar, som sagt, vilket ledde till att de kristna änglarna nu började se mer feminina ut och vara iklädda långa, böljande klädnader.


"Ängel" betyder "budbärare", och det kan man säga är ängelns grundläggande uppdrag, att vara Guds budbärare. Om man ska ta sig mellan himmel och jord på snabbaste sätt så är det vingar som gäller. Detta hade man insett redan tidigare. Korpen var guden Apollons budbärare till människorna och korparna Hugin och Munin bringade nyheter till Oden om allt som skedde i världen. Jag har tidigare läst att de tidigaste gudomarna i gamla religioner var en sorts avbildningar av fåglar. Många gudomar i Egypten har t ex fågelhuvud. Just detta med att vara närmare himlen än oss människor har alltid fascinerat (och förmodligen drivit oss att uppfinna flygfarkoster) och inspirerat. Det är på intet sätt nytt för kristendomen.


De änglar som kommer ner till oss på Jorden (rent hypotetiskt alltså) är de lägst stående änglarna. Någon kom på att det finns nio nivåer. De högst stående finns till bara för att tjäna Gud.


Även fast jag inte känner att änglar är helt för mig, att de är lite för mycket new age, har jag haft en del upplevelser med dem (detta gör att jag inte riktigt vet vad jag ska tro!). Den första var med min första wiccalärare. Han hade en väldigt stark övertygelse om änglar och sa, att när de kom snabbt kunde han se dem som snabba ljusblixtar mot taket. Det är ju ganska allmänt vedertaget att när man jobbar tillsammans andligt blir man påverkade av varandra. Precis detta hände, och vid ett tillfälle såg jag en sådan där blixt klart och tydligt. Det var väldigt fascinerande. Jag påstår inte att den där blixten just betydde att en ängel kom, men jag såg helt klart någonting! Vad det egentligen var kan man ju fundera över, men jag vet ju vad jag skulle vilja tro. :-)

Vid ett annat tillfälle skulle vi meditera. I meditationen kom änglar till mig. De visade mig en form, den såg ut som en pepparkaksform, av en människa. "Du är stöpt i en sådan här, men egentligen är du som oss." sa de. Det var innan jag hade läst eller hört något om "änglamänniskor", folk som hävdar att de är änglar i människokroppar. Haha! Ja, ni hör ju hur det här låter.

Ett mer personligt möte med en ängel hände en annan gång när jag mediterade hemma. Jag var inne i en fruktansvärd period och tänkte utföra någon slags rening. Jag sjönk ner i en avslappning och kallade på hjälp. Jag kände att den här gången var det något annorlunda som hände, för jag upplevde en enorm stillhet och tystnad, och luften runt omkring mig blev alldeles len och sval, som silke. Ett änglalikt väsen kom till mig, och kallade sig Karim. Det var ett androgynt väsen, varken man eller kvinna. Vi flög upp i luften, i svartheten och tomheten, och ängeln öppnade mitt inre. Min kropp var fylld med små, svarta, hemska skalbaggar som myllrade i tusental. Ängeln kraffsade ur dem och fyllde kroppen med ett strålande ljus och stängde ihop mig, innan vi sjönk neråt igen. Det här var flera år sedan, men jag minns det fortfarande väldigt tydligt.

En annan rolig händelse berättade en healer för mig, när jag gick i hennes meditationsgrupp för massa år sedan. Hon hade haft en rätt stor ängelfigurin på ett bord och en dag när hon gick i närheten av den kände hon något. Ängeln utstrålade energi! Med tanke på hur mycket kraft som kollektivt läggs på att upprätthålla tron på vissa saker är det ju inte så konstigt kanske. :-) Vi fick själva känna på det den kvällen.

Mitt sista minne som jag ska berätta var när jag genom denna healer gick en halv kurs i Hjärtats väg, som är värsta typen new age (jag var väl 19 eller nåt då). En kvinna från Göteborg eller nåt var inbjuden att hålla i detta och första dagen avslutades med en änglameditation. Någonstans i den somnade jag och snarkade tydligen ganska högt. Haha! Innehållet var inget som funkade för mig så jag sa tack och hej och återkom inte för dag två.

Jaja, nog talat om detta ämne. Vad man än vill tro om änglar så är det något som fascinerat mänskligheten länge och så kommer det nog att fortsätta.