Ibland förundras jag över små saker i tillvaron, som att min man är så duktig på att bädda sängen så den ser snygg ut. Haha. :-) Jag kan förundras över hur mina katter kan vara så kärleksfulla mot varandra, hur man kan höra melodier i trafikljud, eller hur varmt två vänner kan se på varandra. I dag förundrades jag över hur en affär kan packa ihop och försvinna nästan över en natt, när jag skulle gå för att köpa munkar. Det var lite snopet. Tänk om man själv skulle kunna försvinna lika obemärkt, som en vind som susar förbi och sedan är borta. Vem saknar vinden? Ibland leker jag med tanken på att dra upp mina rötter och springa iväg, inte för att jag vill, men för att jag rent tekniskt sett skulle kunna. Hur skulle mitt liv se ut då? Tänk vad fascinerande att en människa kan dra upp sina rötter och gräva ner dem långt bort i helt ny jord! Det ska jag testa en dag.


Det är spännande att man ibland inte ser vad man har förrän någon pekar ut det åt en. Jag hittade en ny blogg igår som jag kommenterade i och då gick hon in och läste min. Sedan skrev hon: "Nån gång ska jag vara där också. Då ska jag skriva mina egna ritualer helt från scratch, och vara nöjd med dem, jag ska ha hittat mänskor som tänker någorunda på samma sätt, och jag ska kunna vara stolt och öppen med vem och vad jag är." Har jag ens insett att jag är där nu? Jag har nog inte helt anammat tanken, så tack Alice för att du uppmärksammade mig på det! Jag ser fram emot att fortsätta läsa i din blogg och uppmuntrar alla andra med intresse att göra detsamma. ;-)


I går var caféträffen för första gången med den här nya konstellationen med sex personer. Det var väldigt spännande och det var ett skapligt åldersspektra och lite olika erfarenheter inblandade. Som ett första möte gick det nog bra och vi ska ses igen om lite mer än en månad. Då ska vi vara hemma hos en av tjejerna och temat kommer att vara Gudinnan, med dikter, bilder och annat vi hittar för att illustrera Henne. :-)