Jag kom på för ett tag sedan att mitt skratt har förändrats genom åren. Jag minns inte hur det lät förut, men på sistone har det blivit mer och mer skrockande. Jag tycker om det. Det låter lite mysigt, som en gammal glad gumma kanske? Jag hoppas att jag ska bli den där gamla gumman på heltid någon gång, hon som bakar, donar och skrockar. Och gör miljoner andra saker också förstås.

Ibland, när jag skrattar så jag knappt kan andas, lyckas jag härma min farfars skratt. Ljudet kommer djupt från lungorna, som ett glatt piiiiip! Min syster låter också så ibland. Jag älskar det. Jag älskar det varma ljudet av glädje.


EDIT

Bokfronten

På bokfronten är det lugnare sedan jag läste ut New Moon av Stephenie Meyer. I brist på tredje boken har jag börjat läsa Stolthet och fördom av Jane Austen igen. Bra, men inte så pass gripande att jag struntar i mitt skolarbete. ;) Jag läste Stolthet och fördom när jag gick i åttan. Tror det kan ha varit på engelska. Min mammas dåvarande sambo hade den och nu i efterhand undrar jag lite över det, men kanske gillade han klassiker. :)

Telefonförsäljare

Just nu ringde en telefonförsäljare, det underligaste släktet i världen kanske. Samma kvinna ringde i förrgår, men då sade jag mig vara upptagen. Det första hon sade när jag svarade nu var att hon nog sökte min mamma. Jag blev helt ställd och sa att det trodde jag nog inte...? Då skrattade hon och sa att jag lät så ung. Så mycket för den skrockande gamla gumman då.

Nu ska jag fortsätta med min B-uppsats. Måste skriva lite till innan jag åker iväg och dansar. Jag tror bara att det är två tillfällen kvar. Snyft!