Manligt, kvinnligt och wicca
I dag hade vi en till wiccaträff och vi blev fyra stycken. För varje gång blir det mer och mer avslappnat och vi hade väldigt trevligt. Ett samtalsämne vi fastnade vid i dag var om manligt och kvinnligt. Ingen vågade direkt uttala sig om vad som betraktas som manligt och kvinnligt, även fast vi alla vet att det finns egenskaper vi traditionellt betraktar som mer eller mindre hemmahörande hos något av könen. I dagens samhälle där könen ska vara jämställda på gott och ont och individualism är ett honnörsord, är det väldigt känsligt och tabubelagt att tala om manligt och kvinnligt, men i wicca är det närmast en grundprincip. Polariteten och samspelet mellan den manliga och kvinnliga principen står närmast i centrum, men samtidigt lyfts inte ofta frågan om vad som är manligt och vad som är kvinnligt.
Den traditionella uppfattningen omkullkastas också i cirkeln, där prästinnan är den mest aktiva och agerande. Även i myten om Guden och Gudinnan i årshjulet upplevs Gudinnan som den mest handlande och Guden som den som saker händer med. Det är Hon som lockar honom vid Beltane, offrar Honom vid Lughnasadh och föder Honom vid Yule. Jag har fått den uppfattningen att Gudens roll är lite som människans i samspelet med Gudinnan, det är Hon som för i dansen, livets dans, och vi som följer.
När det fortlöpande jämnar ut sig mer och mer mellan könen blir inte kontrasten mellan vardagen och ritualen lika stor som innan, om man talar om kvinnans och mannens handlingsmönster. På 50-talet var det en mycket större glipa och att sätta prästinnan som den handlande parten i det religiösa utövandet var nog ett större steg än i dag.
Jag har dock en känsla av att wiccaner utanför traditionellt uppbyggda coven kanske skapar ritualer där detta handlingsmönster inte förekommer (om man skapar ritualer för fler än en person och mellan man och kvinna alltså), så kanske kommer det att sakta försvinna? Jag har inget belägg för detta, bara en lös tro. Frågan är hur viktig denna uppfattning är för wicca som helhet, och om det skulle förändra wicca på någon viktig punkt om den försvann?
Någon som är mer insatt än jag kan säkert svara på detta. :-)
(Konstnären till den vackra bilden är Mickie Mueller.)
Den traditionella uppfattningen omkullkastas också i cirkeln, där prästinnan är den mest aktiva och agerande. Även i myten om Guden och Gudinnan i årshjulet upplevs Gudinnan som den mest handlande och Guden som den som saker händer med. Det är Hon som lockar honom vid Beltane, offrar Honom vid Lughnasadh och föder Honom vid Yule. Jag har fått den uppfattningen att Gudens roll är lite som människans i samspelet med Gudinnan, det är Hon som för i dansen, livets dans, och vi som följer.
När det fortlöpande jämnar ut sig mer och mer mellan könen blir inte kontrasten mellan vardagen och ritualen lika stor som innan, om man talar om kvinnans och mannens handlingsmönster. På 50-talet var det en mycket större glipa och att sätta prästinnan som den handlande parten i det religiösa utövandet var nog ett större steg än i dag.
Jag har dock en känsla av att wiccaner utanför traditionellt uppbyggda coven kanske skapar ritualer där detta handlingsmönster inte förekommer (om man skapar ritualer för fler än en person och mellan man och kvinna alltså), så kanske kommer det att sakta försvinna? Jag har inget belägg för detta, bara en lös tro. Frågan är hur viktig denna uppfattning är för wicca som helhet, och om det skulle förändra wicca på någon viktig punkt om den försvann?
Någon som är mer insatt än jag kan säkert svara på detta. :-)
(Konstnären till den vackra bilden är Mickie Mueller.)
Kommentarer
Trackback