Det är en del som kommer till ytan vid fullmåne. Mens till exempel. ;-) Fick en gång höra av en kvinna att menscykeln "ska" ligga så att man har ägglossning vid den här tiden. Jag brukar däremot blöda vid fullmåne, det har jag gjort i flera år, betyder det att jag är fel ute eller? Jag tycker det vore fånigt att påstå det, menscyklar måste väl få vara individuella?! För mig känns det rätt att blöda just när månen är "at its peak", för det känns som att min kropp på sätt och vis är det också. Nackdelen är att man kan bli lite matt och inte vilja ta tag i sitt planerade firande... ;-)

I dag har jag varit väldigt fokuserad på månen. Efter att ha varit ute och ätit lunch med min älskling gick jag hem och började skriva en mörkmåneritual. Jag ser väldigt mycket fram emot att pröva den... Om den funkar bra kan jag ju lägga upp den här?

Trodde som sagt inte att jag skulle orka med något firande. Jag hade (och har fortfarande) ont i huvudet och känner mig alldeles tung i kroppen. Men jag började att lägga tarot eftersom jag är bekymrad över en punkt i mitt liv. Jag kände mig orolig bara av att fråga om det. Inte eftersom jag fruktade svaret (hmmm kanske lite då) utan för att när jag frågar korten något kan det hända att det blir så, i den riktning jag har ställt frågan. Det har hänt förr och jag vet inte exakt varför. Det kanske riktas energi på något sätt. :-) Hur som helst fick jag ett allt annat än positivt svar. Började undra om det är värt att fråga över sådant man oroar sig så mycket för? Pratade om det med min man och han trodde att ens farhågor påverkar tolkningen allt för mycket. Han kan ha rätt, men det förklarar ändå inte riktigt varför så olycksbådande kort dyker upp. Jag hoppas att han har rätt och att det inte ligger annat än mina egna rädslor bakom.

Jag drog också ett kort med frågan vad jag behöver fokusera på just nu var. Svaret blev kortet Månen. Blev lite full i skratt eftersom det trots allt är fullmåne, så jag tog det som ett tecken att tolka bokstavligt och alltså blev det en ceremoni. Orkade inte göra mycket dock, det blev lite meditation framför altaret. Lyckades till slut hitta en ställning som inte fick min dumma, känsliga rygg att säga ifrån efter en halv minut.

Så började meditationen. Satt bara och andades en stund men kände plötsligt hur jag mycket snabbt färdades inåt. Jag kallade på Isis och kände hennes närvaro en stund, men fick sedan en Björnkvinna, haha! Det blir aldrig som man tänkt sig. Denna "kvinna" har jag stött på tidigare i meditationer och drömmar, men det var länge sedan nu. Jag gick i en bruntonad, höstig skog och fick se ett stenaltare framför mig. Jag gick fram och såg i mitten ett pentagram och en athame och en bägare stod där också. Jag knäböjde framför det och då kom hon bakom mig. Jag sa att det var länge sedan jag hade sett henne och hon sa att jag hade ju inte kallat. Jag visste inte att jag hade gjort det den här gången heller visserligen, men när jag tänkte på mig själv knäböjande framför stenaltaret visste jag att det var så. Det här var ju hennes skog, hennes domäner. Jag vädrade mina tvivel för henne och hon gav mig råd. Det gjorde att det kändes bättre. Sedan tog vi farväl. Jag ska försöka kalla på henne oftare, för hon är riktigt trevlig att ha att göra med, om det nu går att tala i sådana termer om någon som inte är vad vi skulle kalla "verklig". ;-)

Förresten, Angelika V, om du läser det här så drömde jag om dig i natt! Jag drömde att du och din pojkvän skulle gifta er och jag och en person till hade tjuvat allt bröd som ni skulle ha till ert bröllop! Jag minns inte om vi nästan åt upp allt eller gav bort det, men när jag till sist insåg vad jag hade gjort fanns det bara två baugetter kvar. Jag fick så enormt dåligt samvete och smög iväg till ert hus (ni bodde i skogen) och in i gäststugan. Runt omkring var det fullt av bröllopsgäster och jag bad någon gå och hämta dig. När du kom in kastade jag mig i princip framför dina fötter, gråtande och tiggde och bad om förlåtelse! Snyftande höll jag upp de två futtiga baugetterna... Mer minns jag inte, ojojoj.