Trots dåligt samvete måste jag uppdatera bloggen. Jag är farlig när jag väl sätter igång och pluggar! ;-) Jag har i princip suttit sedan kl 13 och läst om förromantiken och nyklassicismen. Duktiga jag. Det är seminarie imorgon.

I morse klämdes min nya tarotlek (Tarot of the New Vison, som jag har skrivit om nedan i ett inlägg) fast i brevinkastet och jag studsade genast upp för att undersöka innehållet. Jag kröp tillbaka ner i sängen och jämförde leken med Rider-Waite. Jag gillar verkligen hur korten är tecknade och färglagda. R.W. har ju inga skuggningar i färgen, men det har denna. Storleken på korten, 66 x 120 mm, passar åtminstone mina händer alldeles utmärkt också. Vid en första skärskådning fann jag två saker som störde mig lite. För det första finns det några kort vars motiv inte har ändrats alls (bortsett från ändringen av vinkeln). Varför gör man då en ny lek kan man fråga sig? När två av dessa kort är från stora arkanan dessutom (lyckans hjul och döden)! Jag måste gå tillbaka och se om jag har missat något allvarligt. Den andra saken som var likt en repa i lacken (haha) var att de vanligen så kurviga kvinnorna hade fått betydligt slankare former. Det tyckte jag kändes alldeles onödigt. Jag vill inte ha undersköna supermodeller på mina tarotkort! :-P

Jag upptäckte en fantastisk diktare igår, Schiller, vars dikt Greklands gudar berörde mig. Den beskriver hur naturen och livet förr var besjälat och ytterst levande, men hur den med kristendomens intåg blev tom och livlös. En vers lyder som följer:

Ja, där nu, som lärde män förklara,
livlöst välver sig ett klot av ljus
styrde fordom Helios den klara
vagnen genom tidigt morgonbrus.
Högt bland bergen bodde oreader*
och en dryas** levde i var stam,
och ur urnan, lyftad av najader***,
blänkte silverstrålen fram.

*bergnymfer **trädnymfer ***vattennymfer