Här om dagen ringde två Jehovas Vittnen på. Jag såg i och för sig bara den ena, eftersom den andre stod och tryckte bakom min ytterdörr. Jag misstänker att det var en man, och att han antecknade...

Kvinnan som uppenbarligen inte hade scenskräck var äldre, söt och trevlig. Hon såg ut lite som en farmor, så jag stod artigt och språkade med henne en stund, men gjorde tydligt klart att jag inte var intresserad. Jag sa att jag redan hade en tro. Hon frågade såklart vilken och jag svarade wicca. Hon undrade vad jag hade sagt och jag återupprepade (jag kunde nästan höra hur tomten bakom dörren krafsade med pennan mot blocket) och hon undrade vad det var för en religion och var den fanns. Jag svarade lite kort, jag är inte van vid och har heller ingen särskild lust att prata om wicca med utomstående. Vi var dessutom i trapphuset och min psykgranne under löpte amok med en hammare mot väggen. Tanten började prata om teodicéproblemet och rotade efter en broschyr i sin bruna handväska. "Jag tar helst inte emot något", sa jag och hon log och sa "En annan gång kanske." Sedan gick de och dagen fortsatte. Hur gör ni när dörrknackarfolket kommer?

Arbetet med dräkten går finnemang. Jag har klippt ut den och sicksackat runt om. En nackdel med tyget är att det sprakar om det så fort man tar i det och man kan få rejäla stötar. Har för mig att sådant brukar försvinna efter en tvätt... Det blir nog fint iallafall. :-)

Här är en lite smårolig youtube-video om wicca.