Jag fortsatte läsa lite i Ariadne´s Thread av Shekhinah Mountainwater igår, en bok jag inte tittat i på länge. Där stod några tänkvärda saker om Gudinnan. Jag citerar:

"One cannot live in a way that defies her part of the time and expect her to appear in one´s spare time."

"The fact is that to embrace the Goddess herself, not only as a muse, but in all her aspects, is to swim upstream. Allegiance to her is necessarily allegiance to truth, beauty, and a completely different social order than the one we observe today."

Jag tycker att det här är tänkvärt. För vad innebär det egentligen att sträva efter att vara ett med Gudinnan och Guden, att medvetet bjuda in dem i sitt liv och sitt hjärta? Om det är något man säger sig göra, men egentligen ägnar väldigt lite energi åt, visar sig resultaten därefter. Shekhinah skriver om talets betydelse, om hur urvattnat ens tal blir om man säger att man ska göra saker som man inte gör, om man bryter löften och inte lever upp till sitt ord. Där har jag ofta varit och det tär på både viljan och självförtroendet. Ett hjärta som känner skam och skuldkänslor för att det inte gör allvar av sina ord, är inte ett ställe för ett frö att gro. Så låt det du säger vara en sann bild av det som sker! Försök att leva ditt liv så att sanning, skönhet och vänlighet genomsyrar det, då tror jag att ditt hjärta är mera öppet för det gudomliga och livets mysterier.

Lev väl, må väl!