Jag kom just att tänka på en barnbok jag ofta lånade på biblioteket när jag var liten. Om inte mitt minne sviker mig så kan den ha hetat Lutan. Jag kunde ju inte läsa på den tiden eftersom jag var 4-5 år, men jag har ett minne av att min grannes mamma läste den för oss en kväll. Berättelsen i sig tror jag baserades på Skönheten och Odjuret-temat och det fanns riddare... och en häxa. Det var häxan jag var rädd för, inte Odjuret. Ungefär i mitten av boken, på ett helt uppslag, fanns den bild som jag nästan fick mardrömmar av. Där stod hon, klädd i röd kåpa, den otäckaste lilla krumma gumma ni kan tänka er. Gråvitt hår tittade fram inifrån huvan och elaka små ögon stirrade stint på en, som om hon kunde se genom berg. Det kändes alltid som att hon såg rakt igenom mig och jag tordes nästan aldrig se på den där bilden. Jag ville inte ens se en skymt av den när jag bläddrade!
     Om jag kunde, skulle jag i dag vilja stirra tillbaka in i de där ögonen och säga "Jag är inte rädd för dig längre."