Förutom att lära oss en ritual till på lördag, har vi även fått en annan uppgift som sträcker sig över en längre tid. Vi ska meditera kring månfaserna. Mycket spännande och givande och många har säkert gjort detsamma, även inom andra inriktningar än wicca.

Nu har jag mediterat över Jungfrun/tilltagande måne i några dagar och det var det som inspirerade till dikten i förra inlägget.

När jag har mediterat har jag fått lite andra intryck än de jag har tänkt på innan. Eller nä, nu ljuger jag. Även innan jag sökte mig till wicca hade jag de tankarna. Jag minns en övning på gymnasiet. Vi skulle dela in ett papper i ett visst antal fält och till varje ruta fick vi ett ord som vi skulle illustrera. Ett av dessa ord var "kvinnlighet". Jag visste redan hur mina klasskamrater skulle teckna detta; men svällande, runda former, prunkande. Visst, det är en aspekt, men vad jag tecknade då var egentligen min primära syn på Jungfrun (och förmodligen var det den aspekten som jag relaterade till mest vid den tidpunkten... och kanske fortfarande gör när allt kommer omkring?). Min bild såg ut som en mörk, undflyende skugga. Hårt tryckt blyerts, rak och stolt men samtidigt smått konturlös.

Men sedan känner jag också att det finns två aspekter av Jungfrun och detta skriver bland andra Shekinah Mountainwater om i Ariadne´s Thread. Hon talar om The Dark Maiden och The Bright Maiden om jag inte missminner mig. Måste nog läsa det kapitlet igen känner jag!

God natt, må Jungfrun hålla sin ljusa skära över er. ;-)