Igår kväll var jag och en vän på föreläsningen om "häxor och häxeri genom tiderna". Hon som föreläste var från Ukraina och hennes svenska var inte så lätt att förstå sig på. Men den var i alla fall bättre än hennes skrift, som var så full av roliga stavfel att man satt och kämpade emot skrattsalvorna mellan hennes powerpoint-fönster. Smaka bara på detta ord: "rövkatt djur", som alltså troligtvis skulle ha varit rovkatter. Husdjur visste hon inte vad det hette utan skrev "pet djur" och Hekate blev "Gekate" och det var också så hon uttalade det. När det skulle stå att någon var förskräckligt ful, blev det "förskräckligt full". :D Jaja, men jag är inte här för att göra mig rolig på hennes bekostnad. Överlag var föreläsningen (det jag förstod av den) helt okej. Bättre än vad jag hade förväntat mig.

Det kanske mest intressanta som uppmärksammades var hur många attribut häxan har fått överta från olika gudinnor. Främst de gudinnor som kopplas till ofruktsamhet, ålderdom, jakt, strid, månen, underjorden eller natten. Här har vi t ex Hekate med sina tjutande hundar, Ishtar/Inanna som avbildas med ugglor, liksom Athena och Lakshmi. Vi har olika typer av ormgudinnor, Cerridwen med sin kittel och Baba Yaga med sin flygande mortel. Katten kan få sin förklaring i t ex Bastet eller Freja.

De lyckade försöken att demonisera de förkristna religionernas gudar och gudinnor tycker jag bara är sorgliga. De behornade gudomarna Pan, Cernunnos och Herne har fått stå modell för det yttersta "godas" motpol - Djävulen, Satan. Solgudarna Apollon, Lugh och Balder har blivit Lucifer, den högfärdiga ljusängeln som störtades. Även den gamla, visa gudinnan ska veta sin plats i psykets skamvrå. "Häxa" kallar man Henne, och ser inte att Hon skänker liv genom död. Man har reducerat och förminskat Gudinnan och hennes gestalter till att vara en ond, skrämmande, halvmänsklig varelse. Gömd i skuggorna.