"Att leva mer cykliskt"
I stället borde vi lära oss att lyssna på våra kroppar, och att ta tillvara på möjligheterna det ger att leva mer cykliskt. I slutet av krönikan ges tips på detta.
Sådana här texter tycker jag är jättespännande och i stället för att se det som besvärande att jag inte fungerar som en man, stärker ett sådant här tankesätt mig i min kvinnlighet! (Jag kan inte låta bli att skratta lite åt mig själv. När jag var yngre sa en kvinna jag såg upp mycket till att en dag skulle jag nog bli en riktig "kvinnosaks-kvinna".) Men det räcker inte med att tänka, utan man måste leva efter det också. I helgen hade jag mina dagar av kraftigast menstruation när jag var ute och reste, och jag kände hur illa det passade ihop med mina cykler. Jag ville bara få sitta och vila i ensamhet och vara precis så introvert som jag kände att jag behövde. I stället var jag tvungen att trängas med folk som ville på tåg, sitta och lyssna till andra resenärers pladder och bära tung packning. Jag var sur nästan hela tiden.
Att som kvinna leva efter sina cykler och lyssna på sin kropp är som sagt inte att vara mindre värd än män. Snarare skulle jag vilja säga att det är ett sätt att hylla mångfalden, och att det som gör oss olika kan vara en styrka.
Vad det sällan talas om är mäns cykler, som jag över huvud taget inte kan placera. Man skulle kanske kunna säga att kvinnor lever efter både månens och solens cykler och männen efter enbart solens? Alla påverkas vi ju av solens och därmed årstidernas gång, men det är bara kvinnor som blöder i takt med månen...
Hej Ceriadwen,
jag läste krönikan och håller verkligen med om att kvinnor bör ta sig rätten att agera efter sina cykler. Men man behöver inte bara vara tillbakadragen när man har mens (även om min favoritsyssla under de första tre dagarna är att ligga under en filt, proppa i mig choklad, rita, drömma och läsa tusen böcker), man kan också utnyttja aggroperioden PMS till viktiga saker såsom löneförhandling, reklamation av saker som inte funkar och annat där man behöver stå på sig och sätta hårt mot hårt. PMS kan vara en väldigt rolig och aggressiv kraft som kan ge en många fördelar, för det är ingen som vågar bråka med en då! Det är mitt tips, att utnyttja alla dom krafter som gör mig til en fullblodsbitch några dagar varje månad ( det är liksom ingen slump att man stängde in menstruerande kvinnor i hyddor förr i tiden, klart folk blev livrädda :)
I övrigt läser jag ofta, och uppskattar mycket, din blogg.
Hälsar snällt,
Fröken L
haha. din kommentar var bland roligaste jag läst på ett bra tag. jag själv har ingen erfarenhet, har inte fått mens ännu.
du gav mig ett gott skratt, tack !
efter den här dagen behövde jag det verkligen.
Tyckte VERKLIGREN om krönikan. Det är konstigt egentligen att man aldrig har tänkt på så sätt. Men det är väl för att flickor redan från första början blir intutade att mens är något besvärligt som helst skall rådas bot mot. Jag kommer ihåg själv att där jag växte upp var det pinsamt om man var en av de första tjejerna i klassen som fick mens. Min syster berättade att hon fick sin mens först av alla i sin klass och de andra tjejerna mobbade henne för det. Helt sanslöst! Jag menar, folk hyllar p-piller och mini-piller som TAR BORT mensen fullkomligt, som om det vore en sjukdom... Det är skamligt att vi inte får vara naturliga. Missförstå mig inte nu, jag är glad att det finns bra skydd i dagens samhälle som tamponger och bindor. Och speciellt värktabletter för outhärdliga menssmärtor. Men jag tycker att det går för långt när vi som kvinnor skall göra samhället en tjänst genom att inte få vara just kvinnor.
Tack för en fin krönika!
Ja, visst är det samhälle vi idag lever i anpassat efter männens kroppar.
Våra cykler som vi har som kvinnor tas inte så ofta i beaktan, varken på arbetet eller i samhällslivet i stort.
Jag känner att jag helt enkelt får ta för mej själv utan att räkna med stöd ifrån samhället, försöka finna respekten för mej som kvinna på andra sätt än i dagens samhälles regler och former.
Att helga mej i alla faser i vardagen, och visa omvärlden det, både i praktiken och i mina möten med andra kvinnor o män. Det kan vara en utmaning när man hela livet mött på en syn på mej som kvinna att jag, dels är ett offer som måste skyddas och därigenom lär jag mej ej från början om min kvinnokraft,och dels att min kropps reaktioner är något som ska döljas eller rättas till. Kärlek till våra vackra kvinnokroppar med deras vackra utvecklingsfaser! I mina ögon är det vi kvinnor som bär sanningen om Moder Jords rörelse och utveckling, Jordens utvecklingsfaser, vår boplats i universum!