Dagen har varit lugn och det gick bra att träffa mormor. Vi sa bara hej och sedan satt vi och fikade på olika platser, så jag behövde inte se henne vilket var skönt. Min farmor hade visst blivit jätteglad för att jag sa att hon såg fin ut. Men hon sa till min man på telefon att jag hade varit lite blek, jobbade jag kanske för hårt? ^^ Hon är så söt, min farmor!

Nu sitter jag och skissar och hämtar inspiration från olika tatueringar på nätet. Jag är nog rätt säker på vad jag vill ha, men jag vill nog ha fler i framtiden också. Pratade med min minsta lillasyster idag som har fem tatueringar. Hon ångrade alla utom två. Å andra sidan började hon när hon var 16 och hon sa att hon inte tänkte då. Men man måste ju stå för det resten av livet tyvärr, oberoende hur mycket eller lite man tänkte. När jag pratade med andra syrran (som går lärling till tatuerare) i telefon ikväll sa hon att hon hade tatuerat sig igen. Motivet hade hon kommit på kvällen innan (!). Hon är väldigt impulsiv, men å andra sidan ångrar hon inga av sina. Nu hade hon gjort två knytnävesstora rosor på axlarna.

Jag som vill göra en tatuering som speglar min religion känner att jag borde vara försiktig. Å ena sidan är det inte säkert att ens religiösa övertygelse är bestående, å andra sidan kan jag verkligen inte se mig själv vika av från den väg jag går nu. Den vägen är skälet till att jag är här. Jag kan inte vika av från vägen, för vägen är jag, det kvittar vart jag går.