Låt oss resa
Vinden blåser genom löven, rasslar och susar. När jag ser upp böljer löven som solgröna vågor över mitt huvud. Eldpilar ilar genom lövverket ner mot mig, blixtrar i mina ögon och gör mig alldeles varm. Solpilar... Vinden håller mig uppe, bär mig när mitt inre svindlar. Osynliga armar famnar mig. Låt mig inte falla när jag letar efter himlens blå mantel. Lyft mig högre upp så jag kan se. Där... nu möter jag himlens blåa blick.
Jag måste möta dig igen, du runtyderska under trädet. Dina dimmiga ögon kan inte möta mina, de är bortvända från den här världen, kan inte se, kan inte ses. Du färdas uppför och nedför livets träd. Dina resor är långa och mödosamma. Låt mig få följa dig, låt mig få se det du ser, höra vad du hör, förnimma det du förnimmer. De heliga örterna brinner, trumman slår, låt oss resa. Nu möter jag himlens blåa blick.
Jag måste möta dig igen, du runtyderska under trädet. Dina dimmiga ögon kan inte möta mina, de är bortvända från den här världen, kan inte se, kan inte ses. Du färdas uppför och nedför livets träd. Dina resor är långa och mödosamma. Låt mig få följa dig, låt mig få se det du ser, höra vad du hör, förnimma det du förnimmer. De heliga örterna brinner, trumman slår, låt oss resa. Nu möter jag himlens blåa blick.
Kommentarer
Postat av: Sarah
sv: Bättre sent än aldrig! :D
Trackback