wicca and all things awesome -

Att inte veta någonting

"Ju mer jag vet, desto mer vet jag att jag inget vet".

Det är så sant som det är sagt. Just nu måste jag veta en massa, för jag känner mig inte säker på någonting. Haha! Jag har säkert berättat det många gånger, men när jag hade studerat wicca i något år trodde jag att jag visste allt. Jag var nitton for crying out loud! Jag trodde självklart att jag kunde starta ett eget coven, att jag kunde skriva berörande ritualer och överse andra människors utveckling. Vilken tur att jag aldrig behövde göra ett sådant magplask. I dag tror jag verkligen inte att jag besitter den förmågan än på långa vägar. Jag är osäker på hur jag ska uppfatta det gudomliga, hur jag ska kommunicera, etc. Nothing is fixed but everything is open.

Men någonstans i mig ringer det en klocka, att det är så här det ska vara just nu.

För när jag inget vet kan jag låta mig hänföras
När jag inget vet är allt stora mysterier
När jag inget vet är jag öppen för nya intryck
När jag inget vet ser jag med oskuldsfulla ögon
När jag inget vet är jag ödmjuk
När jag inget vet övas min tillit


Kanske är det detta som utbildning och kunskap syftar till? Att göra oss ödmjuka, inte kaxiga och egenrättfärdiga. Jag kan inte nog störa mig på folk, vilken väg de än har valt, som tror att de sitter inne på en enda valid sanning och att alla andra har fel. För visst finns det sådana människor även inom wicca.

Jag kommer att tänka på en rad ur "The Charge of the Goddess": Let there be beauty and strength, power and compassion, honor and humility, mirth and reverence within you. Låt där finnas skönhet och styrka, kraft och medkänsla, heder och ödmjukhet, munterhet och vördnad inom dig. Det är egenskaper jag strävar efter.

Jag tror att kunskap raserar våra tidigare föreställningar och bygger upp nya, men de är fortfarande bara föreställningar. Sedan kommer nästa skogsbrand som förkolnar grenarna på vårt visdomsträd och låter nya skott resa sig ur marken. Jag tror att detta fortsätter livet ut, men jag vill också gärna tro att vi rör oss närmare och närmare mitten av en spiral, att våra sinnen inte brinner förgäves. 


Kommentarer
Postat av: Auranah

Ja! Att varje lager som skalas bort, förgås i lågorna, för oss närmare vår innersta kärna, vårt sanna väsen. Jag tror det är så <3

Postat av: Alta

Väldigt klokt sagt. :)

2009-06-03 @ 00:06:05
URL: http://livsagnostiker.blogspot.com
Postat av: Elinleticia

Det var väldigt fint skrivet och passar in i det mesta faktiskt. Man måste lära sig att förundras

2009-06-03 @ 19:19:00
URL: http://smuleliten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback