Sitter här och äter frukost. Eller jag kämpar för att få i mig något. Jag har knappt sovit i natt, utan bara legat och oroat mig och mentalt hakat upp mig på inbillade saker (vad sjukt det är när det händer!). När jag inte har sovit är det svårt att äta, jag mår illa. 

I dag ska jag åka på arbetsintervjun. Ca 3,5 timmar tåg och buss, det känns rätt knäppt egentligen. Jag vet inte ens om jag vill ha jobbet längre, om jag är up for the challenge. Jag måste på några veckor i så fall sätta mig in i ett helt nytt ämne. Men biljetterna är betalda och går inte att få åter. Precis som P sa får jag väl se det som en "fieldtrip". Och det är ju inte någon panik om jag inte får jobbet. Men om jag får det...

Två minuter innan väckarklockan ringde drömde jag att jag redan hade farit, träffat rektorn och åkt hem. Åh så lycklig jag var och så arg jag blev då det var precis tvärt om: det hade just börjat. :P Håll gärna några tummar för mig där ute.