Jag hade skrivit ett långt inlägg, men det försvann så ni får smulor här.

Först hade jag en dröm om ormar, som jag fick av min man. De växte tills jag inte ville ha dem i huset och han gick med på att hjälpa mig ha ihjäl dem. Han höll den ena ormen medan jag försökte dela den med händerna. Jag försökte köra in mina naglar i mitten av ormen men jag fick inte itu den. Usch och fy.

Sedan drömde jag att massa människor hade samlats på en stor gård ute på landet för en ritual. Jag fick vara i vardagsrummet tillsammans med några få andra kvinnor, vi var nog inte fler än fyra-fem. En vän till mig var där och höll upp en tavla. Den var gjord av silvertråd mot en svart bakgrund. Hon frågade vad jag såg. Jag sa att jag såg en katt i mitten, fast figuren hade en helt annan form. Jag ändrade mig efter ett ögonblick och sa att det var ett spindelnät. Resten av tavlan bestod också av ett nät. Som en cirkel i en cirkel. I en cirkel, om man räknar oss som var närvarande i rummet.

Sedan hörde vi en röst bakom oss, som sa att vi skulle vara tysta, luta oss tillbaka och blunda. Det var översteprästinnan. Jag blundade och kände doften av rökelse tränga igenom till mina sinnen. Det var väldigt suggestivt när jag hörde hennes djupa röst. Hon sa att den som var kallad skulle resa sig. Jag ville så gärna att det skulle vara jag, att jag skulle få följa med henne ut från rummet, men jag visste att så inte var fallet. Jag kände som en självklarhet att det inte var mig det gällde den här gången. När jag åter slog upp ögonen var min vän borta. Översteprästinnan stod i rummet och sa något i stil med "Döttrar, följ mig". Vi gick ut från rummet och gick för att ta på oss badkläder, av vilket jag kunde sluta mig till att resten av ritualen involverade vatten. Men tyvärr vaknade