Det är jobbigt att vara jag. Jag blir så rädd när jag bli rädd. Räddast blir jag vid tanken på att inte räcka till, inte duga, inte vara bra nog. Att göra andra besvikna, och mig själv. När rädslan kommer krypande känner jag hur jag krymper och blir mindre och mindre. Jag blir ett litet barn igen och inte alls den utåtriktade, självsäkra kvinna jag vill vara. Fasaden rämnar. Innerst inne, så otroligt liten.