När jag satt där ute under busken, som den där lilla kaninen på bilden, funderade jag på om det här var en flykt. Satt jag där med ett tomt, förvirrat huvud för att jag ville fly från mitt liv? Var det eskapism? Gjorde det något i så fall? Men jag vill inte vara den som flyr, jag vill inte vara den som gömmer mig, men samtidigt vet jag inte vad tusan jag gjorde där. Jag hade egentligen tänkt ta en promenad, men när jag fick syn på skogen bar benen mig dit av egen kraft. Jag ville nog gömma mig, inte synas ett tag. Det var nog så. Men jag gick ju hem igen. Jösses, man kan bli tokig av att fundera på varför man gör som man gör. :)