Även om jag, som jag skrev i mitt förra inlägg, inte riktigt är på det klara med hur jag ska uppfatta det gudomliga, så reagerar jag ändå mot vad jag personligen känner är fel sätt att närma sig. I går satt jag och läste en del i olika wiccaböcker genom Google Books, då jag kom in på boken "The Wicca Handbook" av Eileen Holland. Jag klickade mig till kapitlet om hur man skriver åkallan till Guden och Gudinnan. Där står att Guden och Gudinnan är energi, och att deras olika namn uttalas för att sända ut en viss önskad vibration till universum. De är nycklar som öppnar de korrekta dörrarna och som riktar energi i en bestämd riktning. Det står vidare att de forntida gudomarna (förutom den "Stora Gudinnan, som är universum") är tankeformer. De är alltså skapade av människan. Sedan kommer en mycket förenklad exempellista där Afrodite styr kärlek och sexualitet, Neptunus styr haven etc.

Den religiösa delen av wicca blir helt förlorad här, det talas bara om vad det gudomliga kan göra för oss. Och i sanningens namn känns det som att den tonen genomsyrar de flesta "pop"-wiccaböcker, där fokus ligger på att tjäna pengar. Alla dessa böcker som säljer sig själva genom att vara fulla med "spells" och som ger lösningen på hur du kan förbättra ditt kärleksliv, ekonomi och hälsa. Usch, säger jag bara, usch, usch, USCH!

I dessa böcker blir det gudomliga helt anonymt, "nycklar" för att du ska få det du tror att du vill ha. Det handlar inte längre om andlighet, det är något annat.

Ett av mina favoritcitat lyder: "Människan är alltid mer än vår beskrivning av henne, förstår vi inte det har vi ingen rätt att beskriva henne". Man skulle kunna byta ut "människan" mot "det gudomliga". Att reducera det gudomliga till "energi", "tankeformer" eller "nycklar" låter totalt vanvördigt i mina öron. För mig är det gudomliga mer, det är ett mysterium, ett mysterium man inte kan sätta ord på utan som ytterst måste upplevas. Det existerar inte heller för att ge oss vad vi pekar på, det existerar inte för att tjäna oss.