I fredags gjorde jag faktiskt ett ärligt försök att skaffa mig en tatuering, och inte bara prata om det. Med stöd från en snäll vän gick jag till en studio som hade drop in. Men på något sätt var de fullbokade, trots att vi var där tio minuter innan de öppnade. Så här i efterhand förstår jag inte hur det gick till, men folk hade visst varit där flera timmar i förväg. Jag hade varit så inställd på att det skulle ske, så jag känner mig fortfarande lite snuvad. Det känns så jobbigt eftersom jag hade gått och laddat och varit nervös och nu måste jag gå igenom det igen, när det nu blir. Får se om jag prövar igen nästa fredag, men jag har ingen lust att sitta och hänga utanför hur länge som helst utan att få något för det. Skulle mycket hellre boka en tid, men då får man ju vänta i flera månader och då hinner jag inte innan vi flyttar.

Det har jag inte skrivit i bloggen men så är det. Vid sommarens slut ska vi flytta till Karlskrona, eftersom min man har fått jobb där. Inte känner man en enda kotte, men det ska nog gå bra. Det känns spännande och pirrigt.

Igår trodde jag att jag skulle tappa tårna! Vi spelade brännboll med några bekanta och jag bestämde mig för att vara barfota. Dagen innan hade det regnat och det var väldigt kallt i marken, så det var kanske inte min bästa idé. Till slut hade jag knappt någon känsel i fötterna, det kändes som att springa på fyrkantiga tegelstenar och jag kunde inte böja tårna. När vi kom hem hällde jag upp vatten i badkaret. Min ena lilltå var nästan vit och när jag stoppade ner fötterna i det heta vattnet skiftade de färg och blev nästan mörka. Jag blev smått hysterisk och jätterädd och stapplade ut till min man som tittade på tv. Jag bad honom att hålla i mina tår så de inte skulle falla av, för det kändes på riktigt som att de skulle göra det. Han var snäll och sa att det inte alls var någon fara, men med gråt i rösten sa jag att de nästan var svarta, och att min gammelmormors tår hade ramlat av då. Som tur var kändes fötterna ganska snart normala igen och allt slutade väl. Imorse var jag rejält glad att jag fortfarande hade tår.

Det var dagens sedelärande historia. :)