Hur det nu är så återkommer vatten på olika sätt i mitt liv. Nu senast dök tanken upp när jag började definiera vilken slags lärare jag är. Jag tror att jag nu börjar hitta ett konsekvent sätt att bemöta elever på som är rätt för just mig. Mitt sätt att vara i klassrummet skulle jag vilja likna vid vatten, vänlig men bestämd. Strömmande vatten har ett mål, en väg, men forcerar inte blockeringar genom att försöka bryta ner dem. Istället finner man en väg runt, men slipar försiktigt ner dess kanter.

Jag tror att man kan komma otroligt långt med ett leende, medbestämmande, empati, förståelse, tilltro, uppmuntran och humor. Man får ingen respekt av eleverna om man brusar upp och exploderar som en kruttunna, skriker och förlorar humöret. Som lärare tycker jag att man bör vara en positivt förebild i den mån det går. Vi lärare måste sprida goda cirklar på vattenytan, för vi är i den positionen att det vi gör faktiskt fortplantar sig och kan nå väldigt många! Precis som vi alla förstås kan påverka vår omgivning på olika sätt. :)