Hej på er där ute!

Förra söndagen firade jag mörkmåne och i kväll firade jag nymåne. Tänkte även fira fullmånen, som ligger kring den 28:e. Tror inte att jag har firat alla faser i rad tidigare, bara enstaka då och då. Nästa gång kanske jag kan fira dem vid exakt rätt månfas också! ;) Rent tekniskt sett är det väl inte nymåne nu, men det hängde en skapligt tunn skära på himlen, så jag tror inte Jungfrun misstycker.

Vad som slår mig nu (och slog mig nästan direkt från början i ritualen) är vilken skillnad det var från förra söndagen. Då låg det en annan spänning i rummet, det var nästan skrämmande. Den Mörka Gudinnan är ingen man dricker te och äter skorpor med, i alla fall inte den version jag alltid mött.

I kväll, med Jungfrun, var stämningen bra mycket mer lättsam. Ja, lättsam är verkligen rätt ord. Och där Den Mörka Gudinnan klär av en och blottar ens innersta osäkerheter, ger Jungfrun styrka, visioner och självförtroende. Att möta henne var verkligen upplyftande, jag behövde det nu. Efter att ha varit sjuk och haft låg energi.

En sak med altaret har varit konstig också. Jag har inte velat gå nära det sedan i söndags, inte orkar städa undan helt. Det känns som att varje gång jag har sett på det har energin bara dragits ur mig. Jag förstår inte riktigt varför. Känner dock inte likadant nu.

Fred och äring!